Fru talman och åhörare, inte minst min mamma
och hennes tre systrar som tålmodigt har väntat på att
den här debatten skall ta sin början!
Jakt väcker väldigt många känslor. Jag tror att det
är en av de få frågor som verkligen kan engagera
människor. Själv var jag för ett par tre veckor sedan i
Storuman i Västerbottens läns inland på en träff som
var anordnad med anledning av ett jaktförslag. Till
det mötet kom det över 200 älgjägare, och stämningen
var hög, kan man säga. Vi har väl också alla fått se
och ta emot en hel del opinionsyttringar från jägare
och jägargrupper med anledning av den jaktpolitiska
utredningen, som ju faktiskt inte är klar än. Långt
innan den är klar vet alltså jägarna vad de vill. De är
en stark grupp på det sättet.
Till det här betänkandet har Vänsterpartiet en mo-
tion. Vi har koncentrerat oss på ett par frågor, och jag
skall också göra det i mitt anförande. Den ena frågan
gäller reservation 7 som handlar om skadskjutning.
Enligt de uppgifter vi har kunnat få fram skadskjuts i
Sverige ca 10 000 älgar och ca 30 000 rådjur vid jakt.
Det är ju svårt att veta exakt, eftersom det inte före-
kommer någon särskild uppföljning av hur många
djur som skadskjuts och vilka orsakerna är. Det finns
ju faktiskt inte heller någon oberoende tillsynsorgani-
sation när det gäller jakt.
Med anledning av det här anser vi att Jägareför-
bundet, som administrerar det här, borde åläggas att i
sin anslagsframställning speciellt redovisa vilka insat-
ser man tänker göra och vilka man har gjort för att
minska skadskjutningarna och hur man skall klara av
eftersöksverksamheten. Det är ju ett minimum. Man
får ändå mer än 46 miljoner kronor, och då borde vi
kunna ställa krav. Jag skall återkomma till det strax.
Den andra saken som vi har velat lyfta fram, vilket
vi gör i reservation 8 som jag också vill yrka bifall
till, är att det borde vara förbjudet att rasta eller träna
hund från bil eller motorfordon. Det förekommer
alltså i dag. I vissa delar är det relativt vanligt och i
andra delar är det kanske mindre vanligt att man trä-
nar jakthundar, och för den delen också andra hundar,
från bil. För hunden innebär det självklart ett stress-
moment. För föraren gör det också det, nämligen att
både titta på hunden och ha uppmärksamheten riktad
mot trafiken.
Här måste jag säga att jag tycker att vi har fått ett
ovanligt innehållslöst och ganska dåligt svar från
utskottsmajoriteten. Man har hänvisat till att Jord-
bruksverket i ett yttrande till Länsveterinären i Dalar-
na har uttryckt att detta inte är lämpligt. Det är ju
intressant och bra att Jordbruksverket tycker det, men
det kan ju rimligen inte vara svaret på det krav som vi
har ställt från Vänsterpartiet, nämligen att man borde
klart uttala att träning av jakthundar eller hundar över
huvud taget från motorfordon borde vara förbjudet.
Det skulle vara intressant att få en förklaring till hur
det kommer sig att man inte har velat tillmötesgå oss i
den här frågan. Detta är ju tämligen orimligt.
Den tredje reservationen som jag vill nämna kort
handlar om att vi har stött ett förslag från Miljöpartiet
om att man skall göra en översyn av administrationen
av jaktfrågor.
Som jag nyss sade, är det Jägareförbundet som har
hand om väldigt mycket av jaktadministrationen i dag.
Statskontoret har i en utredning konstaterat att Jägare-
förbundet självt ser sin uppgift som ett slags myndig-
hetsutövning. Det finns inte någonting som tillstyrker
att det skall vara så, varken i lag eller i författning.
Man har också konstaterat att det är svårt att följa hur
Jägareförbundet använder de 46 ½ miljoner som de
får.
Därför tycker vi att det är helt och hållet berättigat
att göra en översyn av den här administrationen. Det
rimliga vore att ha en tämligen oberoende kontroll,
som hanterar administrationen av jaktfrågorna, och
inte en ren intresseorganisation.