Fru talman! Jakt är en fråga som engagerar, som
sagt var. Det är kanske inte så konstigt. På samma sätt
som Kaj Larsson sade att det var viktigt att vi diskute-
rar en så viktig fråga som fiske här i kammaren, anser
jag att det också är viktigt att vi diskuterar en sådan
fråga som jakt. Det är fortsättningen på den debatt vi
hade i morse om biologisk mångfald. Här är det
många frågor som handlar om biologisk mångfald och
hur vi hanterar den biologiska mångfalden i praktiken.
Låt mig konstatera att jakten väcker mycket starka
känslor hos många människor. Många är klara jakt-
motståndare och anser att vi inte skall ha någon jakt
alls. Dit hör inte jag och inte heller mitt parti. Vi anser
att jakten är ett sätt att utnyttja en förnybar resurs.
Men det är oerhört viktigt att vi gör det på ett riktigt
sätt.
Låt mig konstatera att det är dubbelt så många
människor i Sverige som är engagerade i miljö- och
naturvårdsorganisationer som i jägarorganisationer.
Vi är alltså många som är ute i naturen i andra syften
än att jaga.
Vi menar också att jakt inte längre är en fråga om
areell näring, utan jakt är i dag en fråga om biologisk
mångfald och hur den utnyttjas. Därför anser vi, vilket
vi har framfört i en reservation till det betänkande
som vi behandlade i morse, att jakten bör övergå från
att hanteras i Jordbruksdepartementet till att hanteras i
Miljödepartementet. Det skulle ligga mer i linje med
det vi diskuterade tidigare i dag om ett ekologiskt
hållbart samhälle osv.
Det hävdas ofta i debatten att ett av problemen
med dem som har synpunkter på jakten är att de står
för långt ifrån naturen och finns i storstaden. Jag vill
hävda att det är precis tvärtom. Ett av de stora pro-
blemen i dag är att det börjar bli alltfler jägare som
bor i storstaden och som egentligen bara är ute i sko-
gen när de skall skjuta på någonting. Det börjar bli en
sorts storstadsjägare, som egentligen inte har någon
riktig känsla för vad de hanterar och gör. Jag anser att
det är ett mycket stort problem.
Jag bor själv på landsbygden och har alltid varit
ute mycket i natur och mark, och jag känner många
jägare. Men jag börjar upptäcka att det under de se-
naste 10-15 åren har kommit en ny kategori jägare,
som talar ett annat språk. De diskuterar t.ex. skottill-
fällen - någonting som är mycket märkligt.
Naturvårdsverket slår fast i sin aktionsplan för
biologisk mångfald att vi bör ha ett miljökvalitetsmål
för jakten. Man föreslår denna lydelse: Jakt i Sverige
får bedrivas om den är motiverad ur antingen en nyt-
toaspekt eller en skadeaspekt, om det kan ske på ett
sätt så att den biologiska mångfalden upprätthålls och
gynnas.
På förmiddagen frågade jag om det här var nå-
gonting som regeringspartiet ställer upp på. Jag fick
tyvärr inget svar, så jag upprepar min fråga, i det här
fallet till Michael Hagberg: Är det här ett mål som
regeringen tycker att vi kan anta för jakten?
I morse hanterade vi också en fråga om en ändring