Herr talman! Jag förstår att Katarina Brännström tycker att förändringar inte är förbättringar. Det är något slags definition på en konservativ hållning i politiken. Vi föreslår en del förändringar som vi menar är förbättringar.
Jag har inte svartmålat den svenska arbetsmarknaden eller påstått att Sverige är sämst i världen. Som framgick av mitt anförande och min tidigare replik menar jag att Sverige har goda villkor på många sätt för många som arbetar, och det tycker jag är bra. Det verkar finnas en motsättning där mellan mig och Katarina Brännström, att jag tycker att det är bra att Sverige har trygga arbetsvillkor för många. Det är inte ett problem att det finns länder som har sämre villkor och som vi skulle kunna anpassa oss efter.
Däremot konstaterar jag att det har hänt en massa saker på den svenska arbetsmarknaden som det är viktigt att lagstiftaren följer och anpassar sig till. Det gäller till exempel den ökade otryggheten inom vissa branscher för vissa grupper som är ett mycket stort problem för dem som drabbas och för samhällsekonomin som sådan. Man kan tycka att det finns ett problem där som vi som lagstiftare bör se över och försöka göra någonting åt. Där har vi tydligen också olika åsikter, det vill säga om hur man bör se på problem i verkligheten och om man bör anpassa lagar och regler efter det eller inte.
Sedan var frågan hur vi vill skapa nya jobb. Vänsterpartiet anser inte att man får nya jobb genom att ändra i den arbetsrättsliga lagstiftningen utan att man får nya jobb genom en ekonomisk politik där man investerar i forskning och utveckling och i att folk som gör saker som det finns behov av inom den offentliga sektorn faktiskt också blir anställda och där man faktiskt satsar på att man får en förnyad och förbättrad näringsstruktur i Sverige. Det var förslag som fanns bland annat i den budget som vi förhandlade om tillsammans med regeringen och som Katarina Brännström och de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna röstade ned.