Herr talman! Jag ska först säga att vi nu har förhandlingar inom SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Våra förtroendevalda ska få i uppdrag att påbörja förhandlingarna där. På den privata sidan driver de andra facken de här frågorna. Vi hotar absolut inte med någon lagstiftning. Vi vill gå kollektivavtalsvägen. Det var svar på den frågan.
När det gäller den andra frågan, om lagen om anställningsskydd, finns det ett utvecklingsavtal mellan parterna.
Jag tycker synd om den kvinnan, ifall hon ska jobba i 30 år på samma ställe utan att få kompetensförstärkning eller ny kompetens och bara göra samma jobb. Med dagens snabba förändringstakt i arbetslivet är det såklart lätt att hamna utanför om man bara sitter och gör samma jobb.
Det finns ett gemensamt ansvar för företagen och facken att driva på så att man kan få ny kompetens. Det värderar tjänstemännen högt i sina avtalsförhandlingar nu. Och det är jätteviktigt.
För den skull vill jag inte öppna för ett godtycke från arbetsgivaren. En arbetsgivare ska inte kunna säga: Det är jag som bestämmer vad som är kompetens. Alltså är det jag som bestämmer vilka som får vara kvar medan andra får gå.
Det är viktigt att hålla fast vid att det ska finnas ett objektivt rättesnöre att hålla sig i.
Jag tror att det kan bli en inlåsningseffekt på grund av lagen om anställningsskydd om man inte får försörjning, ny kompetens, på sin arbetsplats. Det är beklagligt. Och därför är det viktigt, både för rörligheten på arbetsmarknaden och individen, att man ska kunna bygga på sina kunskaper i sitt arbete.