Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2. Det är vår gemensamma alliansreservation, och den är bra.
Min reflektion är att det nu är lite andra tongångar jämfört med när Socialdemokraterna var i opposition. Då höll Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ihop i många frågor, men man kan nu notera att Vänsterpartiet har 11 reservationer i detta betänkande. Det är väldigt mycket. Att partiet ändå ger ett så starkt stöd till den socialdemokratiska regeringen på andra områden gör att jag funderar lite grann på hur propositionerna ska se ut under den här mandatperioden om Vänsterpartiet ska fortsätta stödja Socialdemokraterna.
Herr talman! Det betänkande vi debatterar i dag har sin utgångspunkt i ett stort antal motioner som berör arbetsrättens område. Även om motionerna visar på lite olika inriktningar kan man, med tanke på hur utskottets betänkande ser ut, ändå påstå att det råder en relativt stor samsyn om den svenska modellen på arbetsmarknaden. Där lagen inte är tillämplig tillåter den stor flexibilitet med dispositiv lagstiftning där arbetsmarknadens parter själva kan komma överens om olika frågor. Det har inneburit att vi har få strejkdagar i Sverige, vilket är positivt för företagen, jobben och Sveriges ekonomi.
Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att sträva efter en god anställningstrygghet för anställda. Att ha ett jobb innebär mycket för den enskilda individen. Det ger människor en känsla av att vara behövda och efterfrågade, och det ger en inkomst och livskvalitet på olika sätt.
I går hörde vi i medierna att Ericsson varslar tusentals anställda. Det är inte säkert att alla varslen de facto kommer att leda till uppsägningar, men det krävs en flexibilitet för att förhindra att de här personerna blir långtidsarbetslösa om de nu skulle bli uppsagda. Därför krävs det tidiga insatser, och det behövs oftast ett bra omställningsarbete ute i företagen för att förhindra långtidsarbetslöshet. Här finns en stor möjlighet för fack och arbetsgivare att tillsammans med trygghetsråd, trygghetsstiftelser och andra aktörer hitta lämpliga åtgärder för omställning. Vi får hoppas att det gäller även de Ericssonanställda.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt
Det viktigaste för jobben och anställningstryggheten, herr talman, är ändå att vi har en ekonomi i Sverige som går bra - att vi har en hög efterfrågan på arbetskraft. Det är därför viktigt att alla politikområden hänger ihop. Arbetsrätten kan inte stå för sig själv utan är bara en del i att vi har en god arbetsmarknad. Företagande, innovationer, satsningar på infrastruktur, satsningar på ett bra utbildningssystem med mera är jätteviktigt för att vi ska kunna skapa nya jobb.
Alliansen har ju under en lång tid jobbat med att försöka öka, förbättra och snabba på matchningen på arbetsmarknaden så att en arbetsgivare som söker en arbetstagare snabbt får tag på arbetskraft. När matchningen sker så fort som möjligt får vi nämligen en bättre och snabbare ökning i ekonomin.
Herr talman! En fråga som alltid debatteras i arbetsmarknadsutskottet - i alla fall så länge jag har funnits med, det vill säga sedan 2006 - är frågan om Laval och utstationeringsdirektivet. Lex Laval kom 2010, och ursprunget var svenska Byggnads och elfackets tvist med det lettiska företaget Laval. Det gällde kollektivavtalsfrågor i ett byggprojekt i Vaxholm för ett antal år sedan. Företaget tvingades på grund av fackets åtgärder i konkurs, och företaget tog sedan frågan om huruvida fackets åtgärder var rimliga till Arbetsdomstolen - som i sin tur ansåg att frågan behövde ett klargörande i EG-domstolen.
EG-domstolens dom 2007 gick det lettiska företaget till mötes. Man ansåg inte att det var rimliga stridsåtgärder från facket under de förhållanden som rådde i det här fallet. Det man framför allt såg som ett problem var att det var svårt för det utländska företaget att få klarhet i exakt vilka krav som ställdes på dem. Man ansåg även att företaget följde det man kallar den hårda kärnan, alltså att villkoren när det gäller lönesättningen var rimliga. Lönesättningen gick inte under andra svenska kollektivavtal på det här området. De anställda hade också semester och försäkringar. Det är det vi får ställa krav på.
Vi får inte ställa krav på minimilöner, och det vill vi inte heller. Vi vill inte att riksdagen ska fastställa löner. Därför har vi gett den makten till arbetsgivare och fack tillsammans. Det är de som ska avgöra nivån för när det blir fråga om social dumpning.
EU säger tydligt nej till social dumpning. Därför blir jag alltid upprörd när Socialdemokraterna säger att vi är för lönedumpning. Nej, vi får inte lönedumpa, för det säger EU:s regelverk.
Men Byggnads måste ange till Arbetsmiljöverket vad det är för lönenivå och kollektivavtal som alla som vill utstationera folk hit ska följa.
En av de stora kärnorna i problematiken är att inte alla utstationerade företag vet vilka villkor som gäller. Det är upp till facken att bli tydliga här.
Efter Lavaldomen stiftades lex Laval-lagen 2010 för att förtydliga vad som gäller. Nu är en utredning på gång i syfte att ytterligare förtydliga lagstiftningen, vad EU-direktivet säger och vad som ska gälla i Sverige. Jag tror att det blir svårt att hitta nya ingångar i det direktiv som finns. Det Socialdemokraterna kan göra är att försöka förändra EU-lagstiftningen.
Det var dock Socialdemokraterna själva som 1996 gick med på utstationeringsdirektivet som sedan implementerade av Sveriges riksdag 1999. Det faller alltså tillbaka på Socialdemokraterna själva hur denna lagstiftning ursprungligen blev.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt
Det vore intressant att få veta vad de tror att de kan ändra på. Det kanske Raimo kan berätta så småningom.
Oppositionen har väckt ett stort antal motioner, bland annat om tidsbegränsade anställningar. Kristdemokraterna tycker inte heller att det är bra om de staplas. Den lagstiftning och de direktiv som finns ska inte undergrävas, och vi vet att kommissionen inte är nöjd med situationen i Sverige. Vi är öppna för att titta på vad vi kan göra för att förbättra situationen om detta utnyttjas mot arbetstagare.
Men vi vet också vikten av att ha kvar möjligheten till tillfälliga anställningar och att det, som flera tidigare har sagt, ofta är en bro in till anställning för unga människor och för människor med invandrarbakgrund som på detta sätt får en chans att pröva på ett arbete.
Alliansen vill förlänga provanställningen från sex till tolv månader. Det skulle kunna vara ett sätt att stävja de tidsbegränsade anställningarna och ge företagen ökad möjlighet att pröva en person innan de bestämmer sig för fast anställning.
Kristdemokraterna vill också se en lärlingsanställningsform där arbetsgivare som anställer en lärling ska få ekonomiskt stöd för att kompensera handledarkostnader. Det kan ge unga ytterligare en chans att komma in på arbetsmarknaden. Det har vi också en reservation om, men den tar jag inte upp i dag.
När det gäller LAS måste vi se till att fack och arbetsgivare fortsätter att ha den möjlighet de har. Vi ska framhålla att den svenska modellen gäller. Fack och arbetsgivare kan komma överens om hur uppsägningarna ska gå till. De kan gemensamt avgöra vilka yrkesgrupper och utbildningar som behöver finnas kvar på en arbetsplats eftersom lagen är dispositiv och ger en stor flexibilitet.
Det finns dock många småföretagare som inte känner till möjligheterna och som inte vet exakt hur de ska använda sig av lagstiftningen. Det är därför viktigt att vi ger stöd till småföretagare i hur de kan använda LAS för att se till att företaget överlever.
Jag tror att många är rädda för att byta jobb och missa sin LAS-tid. Man arbetar ju upp en LAS-tid på sin arbetsplats. Att människor inte vågar byta arbete riskerar att ge inlåsningseffekter.
Jag vill vädja till Socialdemokraterna att titta på hur vi kan få en modern LAS som är anpassad till dagens samhälle där vi har en EU-kontext och en globaliserad arbetsmarknad. LAS måste tittas på, men det ska göras på ett ordnat sätt av arbetsmarknadens parter.
Låt mig nämna något om vår gemensamma reservation om möjligheten för arbetstagare att kvarstå i anställning efter 67 års ålder till 69 års ålder. Medellivslängden ökar, och vi vet att många vill vara kvar i arbete. Det är också viktigt för att vi ska kunna klara av våra välfärdssystem framöver. Precis som vi skriver i texten hoppas jag att Pensionsarbetsgruppen ska fortsätta att ta upp denna fråga så att vi får en arbetsmarknad där många kan känna sig inkluderade långt upp i åldrarna.
(Applåder)