Fru talman! Jag får erkänna att även om jag är oppositionspolitiker och vänsterpartist inser jag att en svensk regering aldrig kommer att kunna göra allt. Den kommer inte alltid att kunna prioritera alla delar. På något sätt skulle det ha känts lite ärligare om man från den borgerliga sidan i dag hade erkänt hur det var, att man inte har prioriterat frågorna om massförstörelsevapen och nedrustning under de gångna åren. Det hade känts lite ärligare. Det vi nu har hört känns lite pinsamt, och jag tror att de utanför vårt lands gränser som lyssnar på debatten instämmer i det. Nog kommer Carl Bildt när han slutar som utrikesminister i september att bli hågkommen för många olika saker men knappast för sitt brinnande engagemang i nedrustningsfrågor.
Vad kan man efter fyra år av borgerligt styre vaska fram? En debattartikel i New York Times och ett tal av Carl Bildt där han nämner ordet massförstörelsevapen i en utrikespolitisk deklaration. Det är ärligt talat inte mycket att hänga i julgranen, och framför allt är det ingen grund för att kunna stå här och hävda att dessa frågor varit prioriterade under de gångna åren.
Vi från oppositionen har presenterat en gemensam överenskommelse. Det gjorde vi i januari på Folk och Försvars konferens i Sälen. Då presenterade vi en lång rad förslag på hur vi, om vi får makten i september, ska öka tempot i nedrustningsarbetet. Vi har sagt att vi kommer att ge möjlighet för NPT att få ett sekretariat i Stockholm. Vi har sagt att vi kommer att ratificera konventionen om klustervapen. Vi har sagt att vi kommer att jobba internationellt bland annat för en konvention som skyddar Arktis från militarisering och kärnvapen under minst hundra år.
Jag vill fråga Gustav Blix: När ska de blåblå ge besked till väljarna om sin nedrustningspolitik för de kommande fyra åren? Eller ska vi bara hålla utkik efter Carl Bildts blogg?