Herr talman! Det var en intressant betraktelse jag lyssnade till av Else-Marie Lindgren. Men jag vill också ställa någon fråga. Ska jag tolka både ditt anförande och det vi nu har hört sammantaget från majoritetens sida angående förhoppningen att Osloöverenskommelsen om klusterminor någon gång framöver ska ratificeras som att ni ställer ert hopp till att en socialdemokratisk eller rödgrön regering kommer att ratificera den överenskommelsen efter ett maktskifte? Är det så jag ska tolka det?
Jag ska också ställa samma fråga som jag har ställt till några andra partier från majoritetens sida mot bakgrund av att man är splittrad i Natofrågan och att flera länder i denna försvarsallians har kärnvapen, även om den har mycket av politiska förtecken också. Det är ändå väldigt förknippat med den frågan och debatteras sällan här på det sättet.
Ser Else-Marie Lindgren från Kristdemokraterna någon konflikt? Kan hon analysera hur hon ser på ett Natomedlemskap, kärnvapeninnehav och ett svenskt ställningstagande kring Natofrågan? Vi rödgröna har ett väldigt tydligt besked. Vi vill inte bli en del av Natos union. Vi samarbetar, men vi förbehåller oss rätten att själva bestämma vår säkerhetspolitiska utveckling. Den här problematiken finns också debatterad sedan länge, men kärnvapenfrågan lyfts som sagt sällan upp i den här kammaren.
Ser Else-Marie Lindgren från Kristdemokraterna någon problematik i detta? Har hon någon reflexion, eller ställer hon sig bakom Folkpartiets och Moderaternas syn, och även det som Kerstin Lundgren gav uttryck för, att det inte är något problem?