Herr talman! Jag noterar hos Carina Hägg ett liknande perspektiv som hos Hans Linde, som var uppe i talarstolen tidigare. Det innebär att det egentligen inte är någon större skillnad vem det är som förfogar över atomvapen och styr en stat som har kärnvapen - om det är Carina Häggs partivän Gordon Brown som har dem och som inte kommer att använda dem eftersom han är begränsad genom ett demokratiskt regelverk eller om det är Carina Häggs andra partikollega Barack Obama jämfört med om det är Kim Jong Il i Pyongyang eller ayatolla Khamenei i Iran.
Det jag har talat om i mitt anförande är risken för att Iran som en totalitär stat blir en kärnvapenmakt. Jag har talat om risken för att detta kan leda till en rustningsspiral i Mellanösternregionen. Jag har talat om risken för att ett Iran med kärnvapen kommer att kunna utöva ett hårdare och mer brutalt våld mot sin egen befolkning. Om Irans regim förfogar över kärnvapen finns det också en risk för att de skulle kunna använda dessa för att utplåna staten Israel.
Då begär Carina Hägg replik på detta och säger: Du är en hök, Fredrik Malm! Sedan när blev det att vara en hök att vara emot upprustning och emot att diktaturer får kärnvapen, Carina Hägg? Sedan när blev det att vara hökig? Att vilja stoppa upprustningen måste väl snarare betyda att man är en duva? Det kan inte betyda att man är en hök om man argumenterar för detta. Vad innebär det då i Carina Häggs världsbild att inte vara en hök, vilket jag förmodar att Carina Hägg anser att hon inte själv är? Vad innebär det att vara en duva? Om jag, som vill motarbeta att Iran får atomvapen, är en hök - vad är du då själv som en duva? Menar du att vi ska se lite mellan fingrarna? Menar du att det här kanske inte är den avgörande frågan att ta tag i? Hur kommer världen att se ut då, Carina Hägg?