Herr talman! Jag tycker fortfarande att det låter skrämmande att det du har i kroppen skulle vara lagligt medan det du har i fickan skulle vara olagligt. I en razziasituation går det väldigt kvickt att stoppa i sig det man råkar ha i fickan för att inte åka fast, vilket verkligen skulle kunna ha en förödande effekt. Jag känner alltså att denna gränsdragning är märklig, och jag ser nog ändå att det om vi ska kunna ha ett redskap för polisen att jobba med måste handla om att behålla kriminaliseringen.
Söka hjälp bör man kunna göra i sammanhang då man inte är under rus. Då är man alltså inte olaglig. Det måste finnas möjligheter för samhället att hjälpa utan att för den skull göra ett användande av droger lagligt här i Sverige. Det handlar om droger som vi gör allt för att varna nya generationer för att komma in i. Skulle vi då dessutom säga att vi är beredda att godkänna det och inte blunda för det, att det är helt okej? Jag förstår över huvud taget inte idén, och jag förstår som sagt inte polisens möjligheter att jobba med detta på ett förebyggande sätt där man hittar gränserna för vad som är möjligt. Det är som sagt lätt att plocka upp det ur fickan och stoppa det i sig, och så är man helt plötsligt laglig.