Herr talman! Frågan om tortyr har funnits på dagordningen sedan 1986. Brott som att slipa av tatueringar med vinkelslip, sticka folk med knivar och bränna folk med cigarretter är förbjudna i svensk lag i dag; det är inte straffritt. Frågan är om det ska finnas ett särskilt tortyrbrott.
Vi tar ett steg för att ytterligare markera genom att skärpa straffen för mycket grova brott som är organiserade. Vi kommer naturligtvis att fortsätta titta på och bereda frågan om tortyrbrott, men inom FN tycker man inte att vi tar för lätt på detta - framför allt inte efter vår skärpning av synen på denna typ av bestialiska brott.
Vad gäller folkmord hoppas jag att vi kan återkomma ganska snart. Samma sak gäller dock här. Det är inte tillåtet att springa runt och mörda folk i mängd. Det finns dock komplicerade folkrättsliga förbindelser som vi ska bemöta. Vi hoppas som sagt kunna återkomma i frågan. Det är det besked du kan få av mig.
Jag gick lite hårt åt Vänsterpartiet när det gällde narkotikan. Jag tror inte att det ligger någon knarkromantik bakom ditt engagemang, Lena Olsson. Du vill helt säkert också minska narkotikans skadeverkningar.
Bland dem jag träffar ute i verkligheten som jobbar i frontlinjens knarkträsk med dem som drabbas av brotten, begår brotten och skapar misären är det ingen som efterfrågar en avkriminalisering av självdrogandet. Att det är kriminellt är ett sätt att bekämpa det. Det ser man också på straffskalan. Man låser inte in folk på tio år för eget bruk. Det gör man om de har smugglat 20 kilo amfetamin. Den som tar amfetamin måste hela tiden störas, motiveras och påverkas i syfte att kunna delta i behandling. Gör man inte detta redan på brukarstadiet slutar bruket i 99 fall av 100 i ett missbruk med brott, våld och misär som följd.