Herr talman! Den här interpellationen skrevs
framför allt av en anledning: Det finns ett konkret
behov av att kontrollera varför regeringen alltid tycks
komma till slutsatsen att egna jämförelser smakar
bäst. Ingenstans blir detta tydligare än i statsrådets
uppfattning om skillnaderna i arbetsuppgifter för
handläggarna på Regeringskansliet.
Statsrådet menar ju själv att regeringen inte bör
ingripa med lagstiftning i lönefrågor. Arbetsmarkna-
dens parter ska själva lösa frågan om löneskillnader
mellan män och kvinnor. Så långt är allting väl. Men
om det nu är så, varför har då Regeringskansliet av
alla enheter i staten i alla fall så pass stora skillnader?
Margareta Winberg hävdar att det beror på skilda
arbetsuppgifter vad gäller innehåll, ansvar och svå-
righetsgrad. Javisst, så är det säkert. Men dessa skäl
gäller ju andra områden i samhället också, såväl i
privat som offentlig sektor. Det finns alltså anledning
att fundera över innebörden i det här begreppet.
Statsrådet Margareta Winberg brukar vara mycket
förtjust i uttrycket "osakliga löneskillnader". Det
tycks vara tillämpligt på snart sagt alla samhällssekto-
rer, men man kan inte undgå att det uppenbarligen
inte gäller Regeringskansliet. Vidare menar Marga-
reta Winberg att man inte ska ta alltför allvarligt på
uppgifterna i dagspressen. Man väntar med spänning
på hur hon ska bortförklara SACO:s kommande stu-
die om att nyexaminerade kvinnor får lägre ingångs-
lön än män. Och att dessa löneskillnader förstärks
senare i yrkeslivet genom att män i högre grad be-
fordras till chefer vet vi alla.
Akrobatiska övningar med statistik tycks passa
statsrådet bra när hon vill bortförklara de interna
problemen och göra ned den privata sektorn. Sedan
måste jag säga att statsrådet rent generellt svävar på
målet i fråga om jämförelser. Först kritiserar statsrå-
det i sitt svar Europeiska unionen för att den utgår
från privat sektor och heltidssiffror. Det är möjligen
riktigt. Men ett stycke senare i svaret redovisas plöts-
ligt de svenska siffrorna som just heltid, och statsrå-
det hävdar att kvinnornas lön är 92 % av männens.
Men vart tog då de deltidsarbetande kvinnorna vä-
gen?
Uppdelningen av kvinnor och män mellan olika
sektorer och yrken är ett stort problem för jämställd-
heten. Kvinnor arbetar i större utsträckning än män
inom den offentliga sektorn, och kvinnor arbetar ofta
halvtid just inom den offentliga sektorn. År 2001 var
67 % av alla kvinnor i åldern 20-64 år sysselsatta på
heltid och 33 % på deltid. Motsvarande siffror för
männen var 92 % respektive 8 %. Och detta är SCB:s
siffror.
Margareta Winberg försöker dölja detta och räk-
nar helt enkelt om kvinnors halvtid till heltid och får
då en presentabel siffra inför denna kammare. Det är
helt orimligt, och det är det som jag kritiserar.