Herr talman! Tobias Billström har frågat mig vil-
ka initiativ jag avser att vidta för att löneskillnaderna
ska minska i Regeringskansliet samt vilka initiativ jag
avser att vidta för att löneskillnaderna ska minska
generellt i samhället.
I interpellationen hänvisas till löneskillnader
mellan kvinnor och män i gruppen "handläggare" i
Justitiedepartementet samt till att löneskillnaderna
mellan kvinnor och män i gruppen "handläggare" har
ökat under perioden augusti 2001 till september 2002
med nästan 1 100 kr.
Genom att jämföra löner i gruppen "handläggare"
får man inte relevant information om eventuella löne-
skillnader mellan män och kvinnor i Justitiedeparte-
mentet eller Regeringskansliet i stort. Gruppen hand-
läggare är inte en homogen yrkesgrupp i Regerings-
kansliet med lika eller likvärdiga arbetsuppgifter. I
gruppen ingår allt från yngre departementssekreterare
till ämnesråd med 40-årig erfarenhet.
Den grupp som Tobias Billström refererar till an-
vänds inte som indelningsgrund i den kartläggning
och handlingsplan för jämställda löner som Reger-
ingskansliet överlämnade till JämO den 31 januari
2003.
Handlingsplanen innehåller ett flertal olika grup-
per av arbeten som innehåller arbetsuppgifter som är
att betrakta som lika. Alla dessa grupper sammantag-
na kan i dagligt tal sägas ha handläggande arbetsupp-
gifter, men de har olika innehåll, svårighetsgrad och
ansvar. För att kunna se om osakliga löneskillnader
finns mellan kvinnor och män behöver gruppindel-
ning göras efter arbetsuppgiften och dess svårighets-
grad.
Handlingsplanen innehåller en kartläggning, ana-
lys och ett antal åtgärder som ska vidtas. De redovi-
sade åtgärderna ska genomföras så snart som möjligt
och senast inom tre år. Justering av löner ska göras på
respektive departement med början vid kommande
lönerevision i februari i år.
I övrigt kan det framhållas att kvinnornas medel-
lön ökat mer än männens medellön i Regeringskans-
liet under den senaste tvåårsperioden. Detta beror dels
på att särskilda satsningar gjorts i de senaste lönerevi-
sionerna, dels på att andelen kvinnor på kvalificerade
befattningar ökat.
Regeringskansliet försöker alltså på bästa sätt ar-
beta enligt den skärpta jämställdhetslagen som trädde
i kraft den 1 januari 2001.
I interpellationen hänvisas även till EU-statistik
om ökande löneskillnader i Sverige under åren 1995-
1999. Som alltid ska man vara mycket försiktig med
att lita på uppgifter i tidningspressen eller dra slutsat-
ser på basen av dessa. EU-statistiken som interpel-
lanten hänvisar till kan inte tillämpas på jämförelse
mellan länderna. Hela den offentliga sektorn - försva-
ret, utbildning, hälso- och sjukvård, sociala tjänster
och andra samhälleliga samt personliga tjänster -
saknas i jämförelsen, för att nämna de viktigaste
områdena. EU-statistik täcker endast privat sektor
och enbart heltidsanställda - 40 % av kvinnorna på
den svenska arbetsmarknaden finns inte med.
Jag vill understryka att det inte är regeringen som
sätter lönerna på arbetsmarknaden. Detta är arbets-
marknadernas parters ansvar. Regeringen lagstiftar
(jämställdhetslagen) och kan bidra med statistiskt
underlag (Medlingsinstitutet och Statistiska central-
byrån) samt metoder för att kartlägga och analysera
löneskillnader (JämO). Med bättre och mer finförde-
lad statistik kommer vi att få en mer objektiv bild av
löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
Löneskillnaderna i Sverige är oförändrade sedan
flera år tillbaks enligt den svenska lönestatistiken.
När man tar hänsyn till arbetstagarens ålder, utbild-
ning, sektor, arbetstid omräknat till heltid och yrkes-
grupp är kvinnornas lön 92 % av männens. Inom
offentlig sektor är kvinnornas lön 95 % och inom
privat sektor 90 % av männens.
Regeringen arbetar på många plan för att motar-
beta lönediskriminering. Vad gäller de strukturella
skillnaderna försöker regeringen genom utbildnings-
politik och arbetsmarknadspolitik bryta den köns-
segregerade arbetsmarknaden. Trots satsningarna har
flickors och pojkars yrkesval inte påverkats nämn-
värt. Regeringen har nu tillsatt en utredning för att
undersöka orsakerna till varför det är så svårt att bryta
könssegregeringen på arbetsmarknaden.
Vad gäller att motarbeta lönediskriminering hos
en viss arbetsgivare är jämställdhetslagen det verktyg
som kan användas. Lagen är vårt politiska verktyg att
verka för minskade löneskillnader. Det största ansva-
ret ligger dock på arbetsgivarna och facket. År 2004
kommer det att utvärderas hur den skärpta jämställd-
hetslagen har fungerat i praktiken.