Herr talman! Margareta Winbergs uppfattning om
den moderata jämställdhetspolitiken är självfallet
värd att kommentera. Vi anser från moderat håll att
jämställdheten utgår från alla människors lika värde
och varje människas rätt till respekt för sin person,
sina val och sina känslor vilka de än är. Det är en
fråga om rättvisa att ingen ska särbehandlas negativt
på grund av sitt kön eller av andra orsaker. All form
av diskriminering och generalisering måste motver-
kas. Människor har rätt att betraktas som individer
och inte som delar av en viss grupp som godtyckligt
tillskrivs vissa egenskaper.
Men jämställdhet, Margareta Winberg, betyder
inte en statistiskt jämn könsbalans utan ett skydd mot
diskriminering, jämställdheten i relation mellan män
och kvinnor som innebär lika rättigheter och möjlig-
heter. Därför är ett fungerande diskrimineringsskydd
av yttersta vikt. En matematisk rättvisa innebär där-
emot inte nödvändigtvis jämmställdhet, vilket skiljer
oss och Socialdemokraterna åt, därför att diskrimine-
ring kan förekomma på en arbetsplats som har 50 %
män och 50 % kvinnor. Och kvotering, som statsrådet
också talar sig så varm för i alla sammanhang, löser
inte alla problem, tvärtom. En konstgjord könsbalans
kan i stället dölja och permanenta en reell ojämlikhet.
Den statistiska könsbalansen är alltså ett alibi som
döljer den verkliga situationen. Och det tycks mig
som om detta är precis vad statsrådet ägnar sig åt i
fråga om situationen på Regeringskansliet.