Herr talman! Jag måste säga, Tobias Billström, att
jag inte riktigt förstår talet om individen och indivi-
dens rätt och om alla människors lika värde. Bara
detta sagt, och vi kan dela den uppfattningen. Det tror
jag att alla i denna kammare kan stå bakom.
Men hur görs detta i verkligheten och hur görs det
utan en jämställdhetslag när det handlar om löner? Ni
vill ju att individen ska förhandla för sig själv. Indi-
vid 1 ska inte veta vad individ 2 har, utan man ska
förhandla för sig själv. Hur blir det då med jämställd-
heten när det gäller löner?
Om vi inte har en lag, om vi inte har det verktyget
för parterna, kan de ju inte förhandla upp de osakliga
lönerna för lika eller likvärdigt arbete. Det behövs en
lag, först och främst för att få reda på hur det ser ut.
Att få reda på hur det ser ut handlar faktiskt om stati-
stik. Vi måste väl ändå kunna vara överens om att vi
behöver statistik för att kunna göra jämförelser mel-
lan olika grupper och mellan olika individer.
Återigen: Denna lag motsätter ni er. Det handlar
inte bara om löner när det gäller den här lagen, utan
det handlar också om sexuella trakasserier. Det skulle
vara ett laglöst tillstånd om er motion hade vunnit
laga kraft.
Tina Acketoft, jag håller med om att situationen
inte är tillfredsställande. Jag säger alltid och i alla
sammanhang, både i Sverige och utomlands, att Sve-
rige inte är jämställt. Vi har fortfarande lång väg att
gå. Men det fråntar oss inte glädjen och stoltheten
över att Sverige ändå är det främsta landet i världen
när det gäller jämställdhet på det sätt som vi brukar
räkna. Sedan finns det ytterligare saker att göra.
Varifrån ska pengarna till den offentliga sektorn
komma? Ja, de kommer som bekant från våra skatter.
De kommer från att vi alla arbetar och betalar skatt,
från kommunerna och landstingen själva och också
från de statsbidrag som vi ger till kommuner och
landsting. Där var jag förundrad över att Moderaterna
- ni skulle ju vilja regera ihop med dem, Tina Acke-
toft - vill sänka statsbidragen med i runda slängar 25
miljarder kronor på några års sikt. Det betyder 45 000
personer mindre i kommuner och landsting, om man
ska räkna huvuden. Sedan ska dessa huvuden - dessa
kvinnor, och en del män - också ha högre lön. Den
ekvationen får jag inte att gå ihop.
Man kan inte plädera både för god välfärd och en
bra vård och omsorg och för högre löner för dessa, i
huvudsak kvinnor, som har så lite betalt och samtidigt
säga att det inte ska vara mer pengar till kommuner
och landsting. Den ekvationen får inte jag att gå ihop.