Herr talman! Först och främst behöver nog några
osakligheter redas ut.
Vi vill inte avskaffa lagen om jämställdhet utan
att ersätta den med någonting annat. Vi vill skapa en
ny lagstiftning där vi för samman alla de olika lag-
stiftningar som i dag finns på diskrimineringsområdet
till en enda. Dessutom har vi konkret sagt att vi vill
ha en ombudsman i stället för den uppsjö av olika
ombudsmän som har skapats i statens tjänst och som
finns i dag.
Vad gäller frågan om jämställdhetslagens kon-
kreta verkan och JämO:s möjligheter att påverka kan
vi konstatera att JämO inte har fått igenom något av
de fall av lönediskriminering som man har drivit till
domstol so far.
En bra jämställdhetspolitik, Margareta Winberg,
innebär att ha ett eget jobb och en egen lön och att få
bo ihop eller bo ensam - alltefter eget tycke och
smak. Det är den goda jämställdhetspolitik som Mo-
deraterna förespråkar.
Regeringen har möjlighet att i ord och gärning
föra en politik som leder mot dessa mål. Men vad den
här debatten snarast visar är bristen på en samman-
hängande politik med utgångspunkt i företeelserna i
Regeringskansliet.
Det saknas en trovärdighet, och statsrådet kan inte
redogöra för de möjligheter som finns för att minska
löneskillnaderna, i varje fall ingenting som jag upp-
fattar som särskilt konkret. Det är uppenbart att verk-
ligheten skiljer sig från retoriken.
Ändå ska jag, avslutningsvis, ge Margareta Win-
berg en eloge. I koncentrat har hon i svaret visat på
skillnaderna mellan Moderaterna och Socialdemo-
kraterna, mellan borgerligheten och vänstern i det här
landet - mellan oss som ser möjligheter att påverka
genom attitydförändringar och neutrala meritvärde-
ringssystem och dem som misstror möjligheterna att
åstadkomma sådana här för både kvinnor och män
positiva förändringar.
I någon mening bådar detta kanske mycket gott
för den fortsatta debatten.