Herr talman! Det var väldigt många olika uppgifter som staplades på varandra i Cecilia Wikströms inlägg. Jag noterar att Cecilia Wikström lägger ned mycket energi och mycket möda på den här debatten, och det är bra. Men det var ett antal rätt grava sakfel som jag tycker kräver en smula extra bläddrande i tabellerna.
Först principfrågan.
"Förr sökte jag sanningen. Nu söker jag pengar." Cecilia Wikström använder det här citatet för att utmåla en bild av hur man kan söka sanningen fritt utan att söka pengar. Underförstått: Om bara Folkpartiet får bestämma kommer man att slippa ägna tid åt att söka pengar. Då kommer det likt barnbidraget. Man anmäler till någon myndighet att från och med nu och framåt ska man ha en månadspeng för forskning resten av livet eller resten av yrkeslivet.
Så är det ju inte. Folkpartiet har inte lagt förslag om att forskningsmedel inte längre ska fördelas i konkurrens. Jag tycker att det är viktigt att vi har konkurrens om forskningsmedel, konkurrens där vetenskapsmän själva värderar vilka projekt som har störst vetenskapligt värde.
Detta är en linje som jag driver med utomordentlig kraft, tyvärr med begränsad framgång, också i EU. Det är en stark svensk linje när det gäller EU. Men i Sverige ger Folkpartiet bilden av att röstar man bara på Folkpartiet slipper man konkurrensen. Trots att vi har nästan mest skattefinansierade forskningsutgifter i hela världen räcker inte pengarna till alla som vill forska, och då gäller det att ge dem till dem som har de bästa projekten.
Det räcker naturligtvis inte, utan universiteten och högskolorna måste också ha basanslag. De måste också vara tillräckligt kraftfulla för att delta - delta med medfinansiering, delta med gemensamma resurser som bibliotek, snöröjning, telefonväxel, rektorslön och mycket annat. Även detta måste ha sitt. Därför satsar vi nu kraftfullt också på fakultetsmedlen i den nya forskningspropositionen.
Lyssna nu, Cecilia Wikström! För de två kommande åren kommer fakultetsmedlen att växa med bortemot 900 miljoner kronor. Det berättade jag för Cecilia Wikström för mindre än en vecka sedan, och jag hade inte räknat med att det skulle vara en sådan missuppfattning på bara några få dagar.
Till sist relationen till bnp: I år minskar kvoten mellan forskningsutgifter och bnp. Huvudförklaringen är att tillväxten i Sverige går utomordentligt mycket snabbare än vad någon förutspådde, mycket snabbare än i vår omvärld.
Bnp har hittills i år växt med 4,1 %. I övriga EU är motsvarande siffra 0,6 %. Jag medger att detta inte var förutsatt när årets forskningsmedel bestämdes. Det är möjligt att den dåvarande forskningsministern hade varit lite mer framgångsrik om han hade baserat det på den här bnp-prognosen - det vet jag inte. Min prognos är att vi hämtar i kapp detta de kommande åren, med tanke på att det kommer väldigt stora påslag från förra årets forskningsproposition.
Vad gäller den privata forskningsandelen har Cecilia Wikström fundamentalt fel. Det är inte så att 75 % av universitetsforskningen betalas av företag. Siffran är närmare 5 % än 75 %. Det är en fundamental missuppfattning. Jag vädjar till Cecilia Wikström att gå hem och läsa på.