Herr talman! Nej, det står inte i Folkpartiets politikdokument att konkurrensen ska avskaffas, men vart jag än kommer på lärosätena i Sverige så står det en folkpartist och förtalar konkurrensen och säger: Med en röst på oss slipper ni lägga så mycket tid på att söka bidrag. Vi har en annan metod som gör att man får pengar ändå.
Det är, menar jag, att slå blå dunster i ögonen på forskarna i Sverige. Jag hoppas att många av dem läser protokollet från i dag och tar del av hur den här retoriken ser ut i praktiken. För det är ju så att samtidigt som ni förespeglar att alla ska få sina pengar utan att man ska behöva lägga en massa tid på att söka anslår ni pyttebelopp.
Ni föreslår till exempel i dag att basanslagen ska höjas kraftigt. PLO har underminerats under jättelång tid - jag förmodar att det är sedan Anne Wibble konstruerade systemet. Det betyder väl ungefär 15 års eftersläpning som ni ska hämta i fatt. Det ska vara högre beviljningsandel på Vetenskapsrådet än de 10 % som Cecilia Wikström felaktigt anger - för medicin, naturvetenskap och teknik är faktiskt siffran över 25 %. Men den ska i alla fall upp, och antydningen är att den ska upp så att Karin Johannisson och andra kan påräkna att få sina pengar automatiskt.
Alla som hör dessa väldiga löften - var och en av dessa är väldigt stora och väldigt ambitiösa - skulle väl häpna om de hör att allt detta ska rymmas inom en anslagshöjning på ungefär 1 %. För detta är allvar, vad Folkpartiet yrkar i sina motioner här i riksdagen. Detta är vad ni i utbildningsutskottet har fått igenom i ert eget parti. 1 % ska räcka till höjda basanslag, 15 års eftersläpning av den hemska inflationsuppräkning som Anne Wibble satte i sjön, det ska bli högre beviljningsandel på forskningsråden, och man ska inte behöva ägna så mycket tid åt att söka pengar - allt det här för 1 % anslagsökning. Det är, tycker jag, lite väl mycket.
Jag har åsikten att fakultetsanslagen är väldigt värdefulla och att de nu har nått en gräns där de mycket väl kan behöva höjas. De kommer att höjas. Enligt forskningspropositionen kommer de nu att höjas med 520 miljoner kronor, utan konkurrens, dessutom över 300 miljoner kronor i konkurrens, med de långsiktiga beslut som jag just beskrev när det gäller de starka forskningsmiljöerna och som går till fakulteterna där universiteten är en kraftfull aktör i det här sammanhanget. Det är tillsammans en bra bit över 800 miljoner kronor. Det tycker jag är väldigt värdefullt.
Jag vill gärna gå vidare, men jag vill inte göra det på ett sätt som gör avkall på konkurrens- och kvalitetsaspekten. Det vill jag kunna lova skattebetalarna som jag kräver ska betala så mycket pengar. Därför har den utredare som jag nämnde i mitt svar fått i uppdrag just att gå igenom den här problematiken, komma med förslag och idéer så att vi vid nästa forskningspolitiska beslut ska ha möjligheten att anträda den vägen också.
Mina samtal med rektorer och företrädare för lärosätena har inte gett mig bilden att de i dag har instrument för en intern omfördelning, en intern strukturomvandling av det slag som kan ersätta konkurrensen. Därför måste det till en extern konkurrensprövning också som komplement till de fakultetsanslag som i dag går ut utan konkurrens.