Herr talman! Cecilia Wikström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra möjligheterna för svenska forskare att bedriva långsiktig och fri forskning. Cecilia Wikström har också frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att stärka de statliga lärosätenas självständiga ställning.
De offentliga forskningsmedlen har ökat kontinuerligt sedan 1998, så snabbt att de i stort sett har hållit jämna steg med den snabba tillväxten i bnp. Sverige är i själva verket ett av de länder i världen som satsar mest offentliga medel, skattemedel, som andel av bnp på forskning. Bland EU-länderna är det bara Finland som satsar en liten smula ytterligare.
Sverige har dessutom ett mycket FoU-intensivt näringsliv. Svenskt näringsliv satsar mer medel på FoU i procent av bnp än något annat EU-land. Jag delar inte Cecilia Wikströms uppfattning från interpellationen att det är någonting negativt. Tvärtom bidrar detta till att svenska företag, nu och i framtiden, är konkurrenskraftiga.
En viktig garant för forskningens frihet är systemet med forskningsråd, som leds av styrelse och råd där forskare valda av forskarsamhället är i majoritet. Vetenskapsrådet och de andra forskningsråden har till uppgift att finansiera forskning av hög kvalitet som bedrivs vid universitet och högskolor. Drygt hälften av de 2,34 miljarder kronor som fördelades i propositionen
Forskning för ett bättre liv
(prop. 2004/05:80) gick därför till Vetenskapsrådet och till de andra vetenskapligt styrda forskningsråden. I propositionen presenterades dessutom en ny insatsform med starka forskningsmiljöer som ska tillåta framstående forskargrupper vid universitet och högskolor att erhålla särskilt långsiktig finansiering - ända upp till tio år.
Enligt högskolelagen är det fakultetsnämnder, där majoriteten av ledamöterna är vetenskapligt kompetenta lärare, som ansvarar för forskning och forskarutbildning. Högskolestyrelserna bör fokusera på långsiktiga strategifrågor och inte hantera frågor som rör forskningens närmare innehåll. Detta innebär att det vid lärosätena liksom vid forskningsråden är forskarna själva som granskar forskningen. Denna ordning är viktig för forskningens frihet och för dess kvalitet.
I en demokrati kan inte lärosätenas kunskapsproduktion vara avskild från resten av samhället. Systemet med högskolestyrelser där regeringen utser flertalet ledamöter och ordförande är en garant för att verksamheten är öppen för demokratisk insyn och offentlig debatt. Något inflytande på de vetenskapliga frågeställningarna har de dock inte.
Medan forskningsråden, precis som andra myndigheter, styrs av regering och riksdag genom medelsfördelning, instruktioner och regleringsbrev finns ingen sådan möjlighet för forskningsstiftelserna. Stiftelserna styrs enbart av sina stadgar. Forskningsstiftelserna förfogar över betydliga offentliga medel, och jag tycker att det är rimligt att demokratiskt valda institutioner har ett visst inflytande över dessa medel. Detta var också bakgrunden till regeringens ställningstagande när stiftelsernas stadgar ändrades 1997.
Jag har nyligen tagit initiativ till att utreda styrning och finansiering av forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor. Den 12 april i år beslutade regeringen därför om tilläggsdirektiv till Resursutredningen (dir. 2006:29). Utredaren ska, enligt tilläggsdirektiven, göra en översyn av lärosätenas situation och bland annat föreslå förändringar i resurstilldelning och styrning av forskning och forskarutbildning för att främja forskningens och forskarutbildningens kvalitet. Utredaren kan också föreslå andra åtgärder som främjar samarbete mellan lärosäten och som möjliggör långsiktig planering av lärosätenas verksamhet.
Cecilia Wikström tar särskilt upp att medel till genusforskning öronmärks till forskning med könsmaktsordning som utgångspunkt. Jag vill understryka att regeringen inte har öronmärkt de särskilda medel för genusforskning som fördelas av Vetenskapsrådet till att omfatta någon särskild teoribildning eller särskild strömning inom området. Mig veterligt har inte heller Vetenskapsrådet gjort några sådana öronmärkningar.