Herr talman! Om vi ska ägna oss åt sifferexercis är det så att 55 % av den totala forskningen finansieras privat. Det kan man gå till Högskoleverket och titta på. Sedan finns det speciella tabeller för gamla lärosäten och speciella tabeller för naturvetenskaplig och humanistisk forskning och så vidare. Men så står det. Vi får väl ändå tro att Högskoleverket har rätt på sin hemsida.
Utbildningsministern väljer att börja med mitt citat från den välrenommerade professorn, som säger: "Förr sökte jag sanningen. Nu söker jag pengar." Det är inget fel att söka pengar, men det är väldigt tråkigt när 90 % av alla ansökningar går rakt ned i papperskorgen och 10 % beviljas. Vad händer då med kreativiteten hos forskarna? Vad händer med entusiasmen, framtidstron och lagandan när man har jobbat i månader med forskningsansökningar och ingenting går i lås?
Det är därför som basanslagen kraftfullt måste höjas, så att forskningsteamen självständigt kan forska utan att hela tiden vara i händerna på de externa finansiärerna. Det är precis det som ska till.
Konkurrens är bra, men jag menar att det är proportionerna som är felaktiga. Vi måste överlåta till universiteten att själva styra och att själva bevilja anslag till sina forskare och sina team. Då kan vi få fart på Sverige också kreativitetsmässigt.
Jag talade i går med en professor i Uppsala. Hon heter Karin Johannisson och är professor i idé- och lärdomshistoria. Hon beskrev för mig den totala vanmakten när man har skrivit oerhört påkostade ansökningar och, i hennes fall, arbetat i månader med professorer från Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala för att de skulle ägna sig åt ett stort och viktigt projekt, och så beviljas inte det.
Det är klart att detta är förödande. Jag menar att de professorer som likt henne gör så här måste ha större förutsättningar att driva egen forskning, finansierad av fakultetsanslag och basanslag, som fördelas och förvaltas av universiteten själva. Det är detta som är systematiskt fel.
Jag vill också säga någonting om det som utbildningsministern avslutar sitt skriftliga svar till mig med, om öronmärkning för särskild forskning. För några dagar sedan säger Bo Rothstein att det inte är något teoretiskt problem. Han påstår att han fått en doktorand avstängd för att hon presenterade resultat som inte låg i linje med det önskade. Professor Rothstein säger till TT att han själv har fått veta att det skulle trilla ut mer pengar om han lade till ett visst perspektiv - ett filter, raster eller kalla det vad man vill - av en teori som skulle vara vederhäftig eller acceptabel.
Det här är tråkigt. Det är en forskningspolitik som inte är positiv för vårt land och vårt folk. Jag tycker att det är tråkigt att ministern alltid väljer att hacka på Folkpartiet i de här sammanhangen, i stället för att säga: Visst, så här ser verkligheten ut, och vi ska göra någonting åt det. Det är de svaren som vi förväntar oss nu, när det går så bra för Sverige och det tickar in pengar och bnp höjs. Höj fakultetsanslagen, så är vi alla nöjda och glada!