Fru talman! Jag brukar vara noga med att lyssna
på råd från Dalabänken, men ibland har de karaktären
av: Vad göras skall är allaredan gjort, I herredagsmän
riden icke så fort.
Här tror jag nog att det slås in öppna dörrar. Vi
lever i en marknadsekonomi, vi är internationellt
utsatta, vi har en osedvanligt stark uppslutning i alla
samhällskretsar omkring äganderätten, samtidigt som
det finns förståelse för att vi i vissa fall ska lösa saker
och ting gemensamt. Den här avvägningen har tjänat
oss väl. Jag ser ingen anledning att ändra vår politik.
Det skulle, tror jag, väcka väldigt konstiga känslor
om man i det här läget nu tillsatte en stor kommission
för att stärka eller skydda äganderätten, som ju på
inget sätt är svag eller hotad.