Fru talman! Vi i Sverige har aldrig per definition
pekat ut USA som något slags ledare för världsopini-
onen och för en världskampanj. För oss är det naturli-
gare i sådana sammanhang att säga att det ska ske i
FN:s regi. Det är där vi ideologiskt hör hemma.
I det här fallet, efter den 11 september, blev det
naturligt att sluta upp på USA:s sida med den folk-
rättsliga ställning som den attacken kom att få efter
FN-beslutet. I framtiden är det naturligtvis inom FN
som detta ska ske.
Vi är beroende av varandra. Det finns fortfarande
nationsgränser och nationell identitet, och det kom-
mer att finnas under överskådlig tid. I allt större ut-
sträckning inser alltfler att vi inte kan lösa vår egen
säkerhet utan att samarbeta med andra. Den nya sä-
kerhetspolitiska beskrivningen som vi har antagit är
ju ett uttryck för detta. Där säger vi att EU är en möj-
lighet till samarbete och FN en annan. De militära
hoten skjuts ofta i bakgrunden och nya växer fram i
stället, t.ex. terroristhot, miljöhot och olika typer av
svältkatastrofer. Det är en mångfasetterad uppsättning
av elände som kan drabba oss hur rika och hur skyd-
dade vi än tycker att vi är.
Låt oss samarbeta ödmjukt! Låt oss i första hand
använda den fantastiska organisationen Förenta na-
tionerna, som vi ju känner sådan stolthet över, för
detta!
Kärnkraftsavvecklingen