Fru talman! Nej, det anser jag inte. Jag tycker att
vi har väldigt mycket mer kvar att göra. Men i för-
hållande till hur vi haft det tidigare år är det ingen
tvekan om att Sverige har tagit många steg för att öka
möjligheterna för unga att få ett inflytande dels över
olika frågor som rör deras närhet, dels över sin egen
situation.
I höstas tog jag initiativ till att utse ett antal am-
bassadörer i åldern 10-17 år som ska hjälpa bl.a.
regeringen med att granska på vilket sätt Sverige
uppfyller barnkonventionens intentioner. Syftet med
det biståndet är att vi ska få de ungas röster i den här
granskningen. Deras synpunkter ska utgöra en del av
det underlag som vi använder när vi rapporterar till
FN:s barnkommitté.
Det är självklart att väldigt många olika gruppe-
ringar, många olika aktörer ute i kommuner och
landsting och inte minst i den statliga verksamheten
kan göra mer för att låta barn och unga ha ett infly-
tande över hur saker och ting kan förändras på ett
bättre sätt.
Jag har personligen en stor ödmjukhet inför det
som Eva Zetterberg säger, att vi ska vara väldigt
självkritiska. Barnkonventionens intentioner ska
genomsyra och styra vårt synsätt när det gäller barns
och ungas uppväxt.
Den privata äganderätten