Fru talman! Som jag inledningsvis sade är det en
självklarhet att statens verksamheter skall bedrivas
kostnadseffektivt. Därom är vi överens. Skillnaden i
vårt resonemang gäller ju synen på helheten, på den
totala effekten av det hela. Man kan inte bara titta på
en sektor, utan man måste bredda sitt synsätt och titta
också på statens andra sektorer och samhället i övrigt.
Sektoriseringen i samhället i dag är ett av våra
största problem när vi skall spara och göra verksam-
heten effektiv. Det är ett stort problem att vi inte kan
se över sektorsgränserna. Det gör att det också blir
svårt att bedöma effekterna inom andra sektorer och
verksamheter. Svagheten är uppenbar i det här sam-
manhanget. Det är anledningen till att också regering-
en vid ett flertal tillfällen ansett det vara väldigt vik-
tigt att myndigheterna själva gör regionalpolitiska
bedömningar när det gäller konsekvenser/effekter av
de beslut som avses bli genomförda.
Senast för ett år sedan var detta uppe till diskus-
sion. I sin regionalpolitiska proposition sade rege-
ringen mycket tydligt att samhället, regeringen, har ett
ansvar för att se till helheten och för att väga samman
de samhällsekonomiska och statsfinansiella effekterna
totalt sett. Det är ju viktigt att man inte får regional-
politiska snedeffekter som i en förlängning kommer
att innebära betydande kostnader för samhället totalt
sett. Detta strök vi här i riksdagen verkligen under. Vi
betonade att vi tyckte att regeringen hade rätt när det
gällde detta synsätt. Det här har upprepats vid ett
flertal tillfällen.
När man nu tittar på de enskilda sektorerna kan
man naturligtvis i de beräkningar som görs, om enbart
kostnaderna beaktas, se att det var en besparing för
kriminalvården. Jag ifrågasätter alltså inte detta. Där-
emot ifrågasätter jag synsättet samhällsekonomiskt.
Det har faktiskt Riksdagens revisorer med all tydlig-
het visat på i sitt exempel. Det är ett belysande exem-
pel. Det är också anledningen till att man, t.ex. när det
gäller Försvarsdepartementet och försvarspropositio-
nen, gör alla de här beräkningarna för att kunna fatta
ett bra beslut.
Alla är vi eniga om att vi måste spara. Vi vill se
till att vi får en kostnadseffektiv verksamhet. Då är
det viktigt att inte övervältra kostnader på andra
myndigheter eller på samhället i övrigt. Det är viktigt
att de statsfinansiella och samhällsekonomiska effek-
terna beskrivs och finns med i det underlag som rege-
ringen har att ta ställning till.
Ministern säger att nedläggningen av häktet i Ös-
tersund skulle kunna ställas mot en nedläggning på en
annan ort och att Riksdagens revisorer borde ha beak-
tat det i sina beräkningar. Det kan mycket väl vara så.
Jag har ingen anledning att ifrågasätta det. Det kan
vara ett riktigt synsätt. Det fritar ändå inte, enligt min
uppfattning, regeringen och Justitiedepartementet från
ansvaret för att göra en samhällsekonomisk beräk-
ning, dessutom i ett regionalpolitiskt perspektiv.
Inte heller är det bevisat att en sådan analys, en
sådan jämförelse mellan olika orter, skulle få en an-
nan effekt. Men Riksdagens revisorer kan faktiskt ha
rätt i en del av det man framför. Det finns kanske
anledning att titta litet närmare på det. Annars vore
det väl samhällsekonomiskt vansinne att lägga ner
häktet i Östersund.
Alla beslut som regeringen fattar kan inte vara till
hundra procent riktiga. Därför har vi plockat fram ett
alternativ, som nu ligger för bedömning hos justitie-
ministern. Justitieministern har ju tidigare uttalat att
hon är positiv till att titta på nya verksamhetslösningar
som är kostnadseffektiva och som också skulle kunna
innebära en utveckling av verksamheten, rättsväsen-
det, totalt sett.
Är ministern ändå inte beredd att positivt behandla
en sådan fråga?