Fru talman! Jag vill inte på något sätt gå i vägen,
men om det bedöms rimligt att ge mig ordet tackar jag
för det.
Det här är en besvärlig fråga; precis som det, fö-
reställer jag mig, kommer att bli besvärligt att framde-
les göra bedömningar med utgångspunkt i kriminal-
vårdens planering när det gäller anstalter och en del
annat av dess verksamhet.
Inledningen kring häktet i Östersund och beslutet
om en nedläggning, ja, redan de planerna, väckte
larm. Det hela blev mycket uppmärksammat. Kom-
munalrådet i Östersund, Gun-Britt Mårtensson, utta-
lade mycket stark kritik. Hon kallade beslutet för
fullständigt vanvett. Det var ett hårt betyg gentemot
hennes partivänner.
Riksdagens revisorers ordförande, Per-Olof Hå-
kansson, har senare uttalat att hela ärendet bör om-
prövas.
Det är dessutom rätt många i Östersund som på-
står, vilket också noteras i interpellationen av Berit
Andnor, att det finns en kritik. Uppenbart är att det
finns negativa faktorer. Kritiken har uttalats av åkla-
gare, advokater, polis och häktade.
Sedan kan man konstatera att med de förändringar
som nu görs av organisationen av rättsväsendet, icke
minst i Norrland, kommer en stor del, kanske de allra
flesta, av rättsväsendets medarbetare att få färdas i bil
stora delar av veckan. 56 mil för att transportera häk-
tade är rätt mycket.
Statsrådet ger en tillrättavisning till revisorerna. I
svaret kan man läsa att det borde ha gjorts en jämfö-
relse med en avveckling på annan ort i stället för att
göra en jämförelse med en nedläggning. Jag får en
känsla av att det är att jämföra päron och äpplen, som
uttrycket säger.
Jag vill fråga på vilket sätt regeringens samlade
bedömning kan leda fram till att kriminalvårdens
verksamhet blir effektivare genom nedläggningen av
Östersundshäktet. Att det sedan skulle bli billigare har
revisorerna i och för sig kommit att pröva ännu en
gång. Och det är som statsrådet säger att man inte
entydigt tar ställning. Å andra sidan har man inte
backat ur sin tidigare kritik och hävdar således fortfa-
rande att det borde bli en omprövning.
Jag skulle vilja säga att det som behövs är en ge-
nomlysning. Om det skulle göras en genomlysning av
detta fall skulle man kunna få en modell för hur man
skall gå till väga fortsättningsvis när ett antal fängel-
ser och andra verksamheter blir föremål för nedlägg-
ningsplanering.