Herr talman! Resultatet av folkomröstningen i
Danmark var väl inte direkt oväntat. Det beredde mig
inte någon större överraskning, men jag tycker ändå
inte att man skall jubla och slå sig för bröstet när
45 % av befolkningen efter så många decennier av
medlemskap röstar emot ett avtal där Danmark har en
lång rad undantag. Det är ju ganska märkligt att situa-
tionen fortfarande är den. Det hänger ihop med att en
stor del av befolkningen inte upplever att beslutspro-
cessen inom EU har den demokratiska kvalitet som de
önskar.
Den här debatten kommer att fortsätta - det är jag
fullständigt övertygad om - att bölja fram och tillbaka
i alla europeiska länder. Miljörörelsen, konsumentrö-
relsen och fackföreningsrörelsen kommer att fundera
över varför de inte får igenom sina förslag. De kom-
mer att ta reda på hur beslutssystemet fungerar, och
då kommer de att bli kritiska.
När det gäller MAI-avtalet säger Inga-Britt Jo-
hansson att det skall riksdagen ändå slutgiltigt ta
ställning till. Det är naturligtvis sant. Men det vi ville
här var att det skall ske ett samarbete mellan rege-
ringen och riksdagen i själva beredningsprocessen, så
att vi har ett inflytande över vilka uppgörelser som
träffas när det här nya avtalet börjar bli klart. Annars
får vi ju bara ta hela paketet - take it or leave it, heter
det ju.
Intrycket är att regeringens ursprungliga tanke var
att det skulle gå till på det viset. Nu har man för-
hoppningsvis ändrat sig. Vi får väl se fram mot den
diskussion om MAI-avtalet som kommer.