Herr talman! Ja, vad är innebörden av att beslut
skall fattas nära folket? Det kan innebära litet vad
som helst. Det kan betyda att folket uppfattar att be-
slutet gynnar dess intressen, att folket kan identifiera
sig med det. Men det säger ingenting klart om vem
som skall fatta beslutet. Det är ju det som är grundbul-
ten i hela folkstyrets princip: att det är folkets valda
företrädare som har initiativrätten och beslutsmakten.
Vi vet att det inte är så i unionen. Där ligger mo-
nopolet på initiativrätt hos kommissionen.
Det vi diskuterade den 4 mars var att flytta be-
slutsmakten när det gällde viktiga delar av den eko-
nomiska politiken till Riksbankens direktion. Carl B
Hamilton använde då formuleringen att han trodde att
det var i folkets intresse att denna makt flyttades till
Riksbankens direktion och gjordes mera oberoende av
de politiker som av opportunistiska skäl lyssnar till
folket i valrörelser osv. Jag har inte den exakta formu-
leringen framför mig, men detta är vad den gick ut på.
Det här känner allmänheten mycket väl av. Det är
ju kommissionen som fattar beslut om viktiga delar av
regionalpolitiken. Det går inte att förneka, och det
säger utskottet självt.
Vi har också infört ett helt annat system när det
gäller politiska frågor. Vi har haft fallet med System-
bolaget, där det faktiskt är domare som har avgjort
vad vi skall ha för socialpolitik i Sverige. Nu råkade
det gå rätt den gången, men nästa gång vet vi inte hur
det går.