Herr talman och alla ni som sitter på läktaren och
ni som tittar på TV! Den här debatten handlar om EU.
Regeringen skall lägga fram en skrivelse varje år som
behandlar EU-frågan. Jag tycker att det är märkligt att
det inte finns en stavelse, inte ett ord, inte en mening,
inte en antydan om det som är problemet, nämligen
att demokratin eroderar. Makten flyttas allt längre
bort. Det är det stora problemet.
K-G Biörsmark, folkpartist, sade litet euforiskt att
det går framåt. Men åt vilket håll? Statsministern har
sagt något liknande, nämligen att EU är som en gam-
mal bensindriven bil. Det går framåt. Det stånkar och
stönar. Men framåt går det.
Låt oss ta liknelsen med den gamla förbrännings-
motorn och den gamla bensindrivna bilen. Bilen gör
av med mycket naturresurser, det är dålig teknik och
mycket skit släpps ut i avgasröret. Den gamla bensin-
drivna bilen och EU är en bra bild.
Herr talman! Medlemskapet i EU kostar Sverige
ungefär 20 miljarder kronor per år brutto, ca 10-11
netto. Det innebär att en tvåbarnsfamilj betalar unge-
fär 8 000 kr per år för medlemskapet. Det är pengar
som tas från offentliga sektorn.
Vad får vi? Vi får en jordbrukspolitik som ingen
vill ha. Det bör observeras noggrant i skrivelsen. Vi
får en centralbyråkrati utan motstycke. Vi förhindras
att gå före och ställa hårdare miljökrav när det gäller
produkter. Vi kan inte ens själva besluta om huruvida
vi skall förbjuda monstertjuren belgisk blå eller inte.
Det är en märklig symbol för hela EU-medlemskapet.
Detta innebär naturligtvis att demokratin eroderar.
Människors delaktighet minskar. Det är det som är det
stora problemet med EU.
Detta beror inte på att EU i sig är fult, skamligt
eller att samarbete är fult. Det beror på att EU-
konceptet är byggt på det sämsta från högern och det
sämsta från vänstern - frihet för kapital och en gigan-
tisk centralbyråkrati. Detta har man lyckats smeta
ihop ett koncept kring. Det är det som är EU i dag,
och det är negativt.
Om detta finns naturligtvis ingenting i regeringens
skrivelse och inte heller i utskottsmajoritetens betän-
kande.
Kärnan är att demokratin eroderar sakta men sä-
kert.
Jag skall ta upp tre frågor med anknytning till våra
reservationer. Jag yrkar bifall till reservationerna 4, 7,
10 och 12.
Jag menar att det är orimligt att miljöfrågorna in-
om EU behandlas så att EU alltid får miljörörelsen
emot sig. Miljörörelsen är ingen ond kraft. Miljörö-
relsen har både kunskap och kompetens. Lik förbaskat
är man ilsken över de beslut EU fattar i miljöfrågor.
Miljögarantin har försämrats, inte förbättrats.
Miljögarantin blir genom Amsterdamfördraget - EU:s
nya grundlag - försämrad. En riktig miljögaranti
måste innebära att varje land ges rätten att gå före och
ställa hårdare miljökrav, precis på samma sätt som
Kalifornien och andra amerikanska delstater har rätten
att gå före och ställa hårdare miljökrav. Hade Kali-
fornien legat i EU, hade vi inte ens haft katalytisk
avgasrening i dag. Kalifornien har rätt att ställa krav
på att gräsklippare och trädgårdsmaskiner från år
2000 inte skall drivas med fossila bränslen. Hade
Kalifornien legat i EU hade man inte fått igenom detta
krav. Det märkliga är att majoriteten i Sveriges riks-
dag tycker att detta är helt okej. Det är helt rimligt.
Om det skall bli teknisk utveckling och utveckling
på miljöområdet, måste länder och regioner ges rätten
att få gå före och ställa hårdare miljökrav. Det är en
nästan suspekt nonchalans från riksdagsmajoritetens
sida att inte inse detta. Det är det som skapar dynamik
i miljöarbetet. Att då behöva konstatera att USA är ett
mönster i sammanhanget är pinsamt.
Nu får miljökrav på produkter inte hindra den fria
rörligheten på den inre marknaden. Det är en överre-
gel. Man skall vetenskapligt bevisa behovet av en
åtgärd. Vad menas med vetenskapligt bevisa? Det
innebär liken på borden. Då får man möjligtvis för-
bjuda någonting. Det är dåliga principer. Samtidigt
ställer sig Sveriges riksdag bakom försiktighetsprinci-
pen. Hur hänger det ihop? Inte ett ord i regeringens
skrivelse och inte ett ord i utskottets betänkande.
För att få utnyttja miljögarantin måste problemet
vara specifikt för det enskilda landet. Vi skulle alltså
kunna förbjuda belgisk blå - monstertjuren - under
förutsättning att vi svenskar mår sämre av att se på
den än holländare och belgare. Det skall vetenskapligt
bevisas, och det är inte lätt.
En annan av våra reservationer tar upp frågan om
offentlig upphandling. Det är en av de viktigare sa-
kerna för att få i gång en dynamisk utveckling på
miljöområdet. I den offentliga upphandlingen - kom-
muner, landsting och stat - skall man kunna gå före
och ställa hårdare miljökrav på produkterna, men
även ställa krav på att de skall vara närproducerade.
Det är viktigt, dels för att minska transporterna och
därmed mängden utsläpp, dels för att hålla i gång ett
lokalt näringsliv.
Jag har en reservation i denna fråga, som natur-
ligtvis avstyrks av majoriteten i utskottet.
Däremot vill jag ge Folkpartiet en eloge för att
man ställer upp på vår reservation 17, som betonar
vikten av debatt om det nya MAI-avtalet. Det är
strongt av Folkpartiet på den borgerliga sidan att våga
ta upp denna debatt. Det är utmärkt.
MAI-avtalet är en globaliseringens ekonomiska
grundlag. I början lade regeringen locket på, och ett
antal organisationer som skrev till regeringen om
avtalet fick minst sagt oförskämda svar från han-
delsminister Leif Pagrotsky. Enligt ministern skulle
Sverige om man agerade som de som motsatte sig
avtalet - kristna organisationer, fackliga organisatio-
ner, solidaritetsrörelser, miljörörelser osv. - hamna i
en situation som Albanien och Nordkorea.
Det har blivit bättre. Men jag tycker att reserva-
tion nr 17 är viktig. Vi skall ställa krav på regeringen
att hålla debatten levande, att man hela tiden återför
frågorna till riksdagen så att alla goda krafter kan se
till att MAI-avtalet inte blir så uruselt som det var
tänkt från början.