Herr talman! Jag tycker nog att Rune Thorén gör
det ganska enkelt för sig -- jag vet inte om luften
gick ur honom i den förra debatten.
Rune Thorén påstår att jag, när jag citerar ur
budgetpropositionen och ställer frågor omkring
det, själv svarar på mina frågor. Jag tror inte att
Rune Thorén har lyssnat på det jag har sagt. Jag har
ställt frågor, Rune Thorén, och jag har inte funnit
några svar på dem -- det var därför jag ställde
frågorna.
Frågan är: Hur kan ni med öppna ögon gå in i den
här verksamheten och investera så mycket pengar
på järnvägssidan men inte medverka till att vi får
ett realistiskt underhåll av dessa investeringar?
Både regeringen och kommunikationsministern
säger ju att det är nödvändigt, och ni i
utskottsmajoriteten säger detsamma.
Sedan hänvisar ni till att det skall komma pengar
från andra håll, bl.a. genom ett anslag som heter
A 15 och som motsvarar 1,2 miljarder, ett anslag
som är framtaget för att något förbättra det svåra
sysselsättningsläge som vi har här i landet. Tänker
ni använda de pengarna för att underhålla
järnvägsnätet? Det var min fråga, och den fick jag
inget svar på, Rune Thorén.
Rune Thorén säger också att man i
budgetpropositionen tar upp frågan om en banlag
och möjligheterna till lagstiftning. Problemet är,
Rune Thorén, att det liksom inte vill komma fram
något förslag från Kommunikationsdepartementet.
Precis samma saker sades vid en debatt i november
månad. Sedan skrevs budgetpropositionen och
lades på riksdagens bord i januari månad. Där står
samma sak, att man snabbt skall återkomma. Nu
har vi snart slutet på mars månad, och samma sak
sägs nu, att man snabbt skall återkomma med
förslag. Vad innebär det att ''snabbt återkomma
med ett förslag'', Rune Thorén, när det sägs i mitten
på november och precis samma sak sägs i mars
månad? Är det att snabbt återkomma? Vi saknar ju
fortfarande de här förslagen.