Herr talman! Med rejäla satsningar på järnväg
skapas också många meningsfulla arbeten på olika
områden från industriproduktion till servicearbete.
Det innebär att samtidigt som vi kan få en
överföring av transporter till järnväg kan
kommunikationssektorn på sikt bli en del av ett
bärkraftigt samhälle.
Enligt initierade bedömare är det totala
investeringsbehovet i den inhemska svenska
järnvägssektorn en satsning på ca 100 miljarder
kronor under en tioårsperiod. Den nuvarande
regeringen, liksom den förra, hoppades att
näringslivet kunde ställa upp med kapital.
Regeringen hoppades dock förgäves. Näringslivet
har deklarerat att man inte är intresserade utom när
det gäller speciella lönsamma projekt.
Det är också oförsvarligt att regeringen fortsätter
att dra ner på anslagen till köp av interregional
tågtrafik om den menar allvar med ändringen av
transportslagen och överföringen av transporter till
järnväg.
Om 1988 års trafikpolitiska beslut, som vi har varit
inne på flera gånger förut här i dag, hade utretts
ordentligt, kunde man kanske ha kommit till
slutsatsen att dragning av industrispår fram till
industrier som är nära belägna järnvägsspåren
skulle ha kunnat lett till att gods hade förts över
från lastbils- till järnvägstrafik. På så sätt hade man
kunnat få ett bättre utslag av den järnvägssatsning
som nu görs.
Jag tror faktiskt inte att industrin i dag först lastar
på lastbil för att sedan lasta om till
järnvägstransport, särskilt inte om industrin ligger
i närheten av befintligt spår. Därför hade det varit
bättre om man utifrån detta hade satsat på
industrispår och kanske gjort upp kontrakt med
dessa företag, kontrakt som inneburit att
företagen, om de fick spår dragna fram till sin
befintliga industri, också skulle fortsätta
transportera på järnväg.
Detta kunde ha undersökts om man hade utrett det
trafikpolitiska beslutet från 1988, men det har man
alltså inte gjort. Det är litet bekymmersamt att man
inte har tagit sådana hänsyn. De järnvägssatsningar
och den upprustning som nu sker är bra, men man
hade kanske kunnat få ut mer av dessa pengar om
man hade gjort som jag har sagt.
Den satsning på järnvägar och underhåll som Jarl
Lander tog upp är helt rätt. Men denna satsning
skulle också kunna leda till att arbete skapas, och
det skulle väl inte vara illa i dessa tider, med en så
hög arbetslöshet. Underhåll av järnvägar skulle
nämligen också skapa arbetstillfällen. Som Jarl
Lander säger satsar vi ju nu otroligt mycket pengar
på nyinvesteringar i järnväg, men vi minskar
underhållet.
Det är samma sak som vi har kritiserat regeringen
för när det gäller nyinvesteringar i vägar. Vi kan
inte fortsättningsvis bygga upp en infrastruktur och
satsa på nyinvesteringar samtidigt som vi minskar
anslagen på underhållssidan. Fortsätter vi att på
detta sätt bygga nya järnvägar och vägar, kommer
ju underhållskostnaderna att stiga, om vi inte skall
låta järnvägarna och vägarna förfalla och ligga för
fäfot. Jag tror ingen är betjänt av att man går den
vägen. I så fall är det bättre att vi ökar
investeringskostnaderna när det gäller underhåll.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till mom.
5 i min meningsyttring till detta betänkande, och för
övrigt står jag bakom mom. 4.