Herr talman! Rune Thorén avlutade med att
hänvisa till Thorbjörn Fälldin och den taktik som
användes på hans tid när olika lösningar skulle
presenteras. Tyvärr kom ju ordet långbänk in i
diskussionerna då, och tydligen vill majoriteten
åter ha in långbänken i diskussionen om en
eventuell lag som reglerar möjligheten att bygga
järnvägar i Sverige.
Jag tror inte längre att ni menar allvar när ni säger
att ni snabbt skall återkomma med förslag, i
synnerhet som Rune Thorén nu hänvisade till den
''gamla tiden'' då Thorbjörn Fälldin var
statsminister. Då var det långbänk som gällde, och
tydligen är vi på väg åt det hållet igen.
Ni i majoriteten säger att medel till underhåll
behövs. Ni ger en viss summa, 2,8 miljarder, och
hänvisar till att det finns pengar i andra anslag. Jag
vill i ärlighetens namn föreslå att ni anslår dessa
pengar som ett enda anslag i stället för att vela
omkring och hänvisa till tre fyra olika anslag. De
skall ju dessutom användas till många olika saker.
Det är inte rättvist vare sig mot verket,
myndigheten som sådan, eller mot det järnvägsnät
vi i dag håller på att bygga upp.