Fru talman! Jag håller inte med om att vi är ute
efter någon form av långbänk, något som ju i vissa
sammanhang fått en negativ klang. Men i likhet
med Thorbjörn Fälldin tror jag att det är viktigt att
vi tar den tid som behövs för att få fram ett bra
förslag.
Självfallet får man alltid tillbaka saker och ting som
man säger här i kammaren under årens lopp. Jarl
Lander angriper nu mig för att jag erkänner att
pengar behövs utan att plocka fram dem. Det är
precis samma sak -- fast tvärtom -- som jag angrep
Georg Andersson för, dvs. att ni på den tiden ni satt
i regering tillbakavisade alla behov av nya
järnvägar. Det behövdes helt enkelt inte!
Vi i den här regeringen har i stället sagt att vi är
överens om att vissa saker behövs. Men en regering
har många gånger inte samma möjligheter att
plocka fram pengar som oppositionen, vilket jag
tycker är naturligt. Detta är skillnaden, Jarl
Lander!
Men nu blir jag alltså angripen för att jag ärligt står
upp och säger att vi är överens om att detta är något
som behövs. Jag tycker att det är bra att vi är
överens, därför att då görs allt för att skaffa fram
pengarna. När ni var i majoritet tillbakavisade ni
varje sådan här sak och sade att det bara var
överbud.
Vi säger inte att det är överbud från er sida i fråga
om behovet. Däremot kan vi inte godta ert sätt att
finansiera det hela, och vi har inget eget sätt att
komma med. Därför menar vi att de pengar som
finns måste räcka just nu. Sedan får vi försöka
arbeta framåt, och det är därför som vi också har
anvisat ytterligare anslag, vilket vi återkommer till.