Herr talman! Det finns mycket att säga om det
som har skett i miljön under de senaste hundra åren.
Man kan väl säga att aldrig har jorden stått inför en så
stor förändring orsakad av en enda art som nu, nämli-
gen av oss människor.
Det finns många tecken som är mycket oroande,
men det faktum att vi diskuterar det är väl också kan-
ske det som framför allt skiljer oss från andra arter på
jorden: Vi kan diskutera, vi kan se vad som håller på
att ske och vi har möjlighet att stoppa in värden i
datorer för att få en simulering och se vad som händer
om vi beter oss på det ena eller andra sättet. Så man
kan säga att just det faktum att vi diskuterar proble-
met också är det som gör att det finns en möjlighet att
kunna se en lösning.
Men visst är det så att jorden står inför en mycket
stor utmaning under de kommande hundra åren - ja,
kanske de kommande 50 åren. Vi måste lägga om
system från grunden, därför att de ekonomiska system
och de samhällssystem vi har byggt ut är inte ekolo-
giskt hållbara. Vi har bara en jord, och vi måste se till
att vi kan överleva på den.
Man kan se att sedan 1990 har såväl spann-
målsproduktion som fiskfångst minskat. Skälet till att
spannmålsproduktionen minskar är brist på vatten,
men det handlar också om extrema vädersituationer.
Låt mig ta några exempel på hur 1900-talet har ut-
vecklats. År 1900 användes några tusen fat olja per
dag, och 1997 var det 72 miljoner fat per dag som
användes. Användningen av metaller har ökat rejält
från 20 miljoner ton till 1,2 miljarder ton per år under
den här tiden. Vi kan också se att papperskonsumtio-
nen har sexfaldigats och att mängden kemikalier som
används har ökat dramatiskt. Ungefär 20 av grund-
ämnena användes år 1900, och nu används 92 av
grundämnena i det periodiska systemet. Dessutom
tillverkar vi en förfärlig massa organiska kemikalier
som aldrig hade sett dagens ljus tidigare och som
alltså ökar i en icke sinande takt.
Att det här får effekter på jorden tror jag ingen
förnekar längre i dag. Vi har allvarliga, seriösa mil-
jöproblem som vi måste komma till rätta med. Kli-
matförändringar är antagligen det största problemet.
Vi kan se att extrema väder - stormar, skyfall, torka
osv. - ökar år från år. Under de sista åren har vi haft
enormt stora förändringar, och mer än hälften av de
varmaste åren under århundradet har förekommit det
sista decenniet.
Det kommer fortfarande att finnas människor som
hävdar att klimatförändringarna inte sker, på samma
sätt som det finns människor som hävdar att ingen
miljöpåverkan existerar, därför att man inte vill se
problemen. Men just att man inte ser problemen gör
att det blir väldigt svårt att komma till rätta med dem.
Andra problem som vi har är att grundvattnet
sjunker på många ställen. Grundvattnet i Kina har
sjunkit så pass att man räknar med att 40 % av
spannmålsskörden inte kommer att kunna produceras
under de kommande åren, och det i en nation som har
mer än 1/6 av jordens befolkning. Befolkningsut-
vecklingen har naturligtvis varit dramatisk. Nu är vi
nästan 6 miljarder. Vi kan också se att i Indien sjun-
ker grundvattnet, och av det grundvatten som tas upp
används faktiskt så mycket som 70 % till bevattning.
10 % går till hushållsändamål.
Det här måste vi naturligtvis fundera på. När man
är ute i världen kan man se att många länder diskute-
rar mycket seriöst och allvarligt detta med grundvat-
ten och inser att vi måste komma till rätta med detta.
Det kanske kommer att bli så att det inte är matsitua-
tionen som kommer att bli det stora problemet i
framtiden, utan just bristen på vatten.
Man kan säga att vi har nått toppen av vad som
går att ta ur haven i form av mat. 95 miljoner ton har
tagits ut de sista åren, och marinbiologerna är nu
överens om att vi är uppe på toppen på piken. I
många fall försvinner nu de arter som tidigare har
varit trygga matfiskar, och man kan se att 70 % av de
arter vi utnyttjar utnyttjas maximalt eller överutnytt-
jas. Det här innebär att en viktig proteinkälla inte
kommer att finnas kvar på det sätt vi har varit vana
vid sedan tidigare, utan vi måste minska uttagen ur
haven.
Det här får också den effekten att antalet arter på
jorden minskar dramatiskt. Egentligen är den utslag-
ning av arter som sker nu den största som har skett
under de sista 65 miljonerna år. För 65 miljoner år
sedan försvann som ni vet dinosaurierna, och då hade
vi en stor utslagning av arter. Det som sker nu går
faktiskt att jämföra med det. Upp till 20 % av alla
jordens arter är hotade, i vissa fall akut hotade.
Det som är den stora utmaningen är naturligtvis
klimatförändringen. Man räknar med att vi ska få en
ökad temperatur med mellan 1 och 3 ½ grader år
2100. Det hemska i scenariot är att man tror att det
redan år 2050, när vi har kommit halvvägs, kommer
att ske en accelererande utveckling. Det finns forska-
re i USA som har stoppat in siffrorna i modeller och
har sett att man kan förvänta sig att de klimatföränd-
ringar som sker på jorden inte kommer att ske linjärt
utan att vi kommer att få en dramatisk förändring. Det
här är naturligtvis någonting som vi människor måste
ta tag i.
Hur ska vi göra då? Ja, vi måste naturligtvis hitta
ett sätt som är ekologiskt långsiktigt hållbart. Det här
gäller naturligtvis varje land, men också globalt. Men
det är viktigt att vi kan börja någonstans. Kan vi börja
i liten skala så kan vi visa att det finns en möjlighet.
Naturligtvis måste vi komma till rätta med växthus-
gaserna. Det är alldeles givet.
Till skillnad från Eskil Erlandsson tror jag att det
måste till rejäla politiska beslut för att skapa ett sam-
hälle som är i ekologisk balans. Det krävs alltså stora
politiska beslut i framtiden.
Vi i Sverige tillhör ju den grupp som överutnyttjar
naturen och jorden rejält. Vårt ekologiska avtryck är
stort. Det är fullt naturligt, tycker jag, att många u-
länder måste få ett större ekologiskt utrymme. Det
innebär att utvecklingen mot det här ekologiskt håll-
bara måste ske här i väst. Det är vi som måste ta täten
i den här utvecklingen. Det är vi som måste lägga om
livsstil, ta fram ny teknik och se till att vi minskar
vårt ekologiska utrymme.
I dag står alltså 20 % av jordens befolkning för
80 % av resurserna. Det är självklart att de andra 80
procenten vill ha del av möjligheterna. Tittar man i
Kina kan man se att där sker en utveckling där man
eftersträvar vår livsstil, och så sker i många utveck-
lingsländer. Alla som har möjlighet vill skapa sig vår
livsstil, samtidigt som vi här är fullkomligt medvetna
om att den livsstilen inte är hållbar för planeten.
Ett sätt att titta på hur vi själva lever är att titta på
förbrukningen av NOx, kväveoxider. Där är Sverige i
Europa i samma härad som Danmark, Finland, Norge,
Luxemburg och Storbritannien. Ett land som Frankri-
ke producerar betydligt mindre NOx. Estland, Spani-
en och Lettland t.ex. producerar betydligt mindre.
Lettland producerar så lite som 14 kilo per person,
medan Sverige producerar 45 kilo. Det finns alltså
länder i vår närbelägna omgivning som kommer att
vilja skapa en situation där de mer liknar oss, och det
här är den stora utmaningen inför framtiden.