Herr talman! Jag vill inledningsvis beklaga att
miljöministern inte behagar närvara vid dagens de-
batt. Det verkar vara representativt för samtliga stats-
råd under den allmänpolitiska debatten. Men de är väl
upptagna med att skriva debattartiklar och pressmed-
delanden. Det är ju numera där den politiska debatten
förs.
Vidare kan jag konstatera att denna debatt mycket
väl kan representera även miljöminister Kjell Larsson
närvaro generellt här i kammaren. Regeringsbänken
har i princip varit helt övergiven under miljödebatter-
na under denna mandatperiod. Förvisso fick vi ett
besök under budgetdebatten, men något att säga hade
miljöministern tyvärr inte.
Herr talman! Jag ser ett samband mellan miljömi-
nisterns närvaro i kammaren och hans närvaro i mil-
jödebatten. Bänken står, även där, tom - så att säga.
Statsministern har i ett antal regeringsförklaringar
bröstat sig och uttalat att miljöpolitiken är ett mycket
prioriterat område. Han talar om att bygga om Sveri-
ge till ett ekologiskt hållbart Sverige. Det verkar som
om Perssons talskrivare inte har haft någon kontakt
med Miljödepartementet. I Miljödepartementet har
man inte några som helst planer på att göra Sveriges
miljö bättre. Där finns inga förslag.
Trots regeringens uttalade höga ambition på om-
rådet lyser förslagen med sin frånvaro på proposi-
tionslistorna. Under riksmötet 1998/99 kom i princip
ingenting, och under riksmötet 1999/2000 tänker
miljöministern lämna ifrån sig två internationella
överenskommelser, en skrivelse samt inrätta en na-
tionalpark.
Det börjar bli pinsamt. Om man ville vara lite
snäll mot miljöministern under förra riksmötet kunde
man skylla på att Miljödepartementet höll på att bära
flyttkartonger. Detta år kan man inte skylla på något
annat än en total oförmåga att prestera förslag!
Herr talman! Har då miljöministern varit helt
osynlig under mandatperioden? Nej, det vore väl synd
att säga. Han har släppt upp en och annan testballong
i luften på en och annan debattsida i någon tidning i
Sverige. Dessa testballonger har bestått i att radikalt
höja bensinpriset för att människor ska sluta att an-
vända bilen. Det är ett förslag som synnerligen kom-
mer att straffa småbarnsfamiljer och människor på
landsbygden - detta trots att bilindustrin satsar myck-
et tid och pengar på att göra bränslesnåla bilar. En
bränslesnål bil är ett försäljningsargument i dag.
En annan testballong har varit att radikalt höja
flygskatterna så att människor ska flyga mindre. Det
är ett effektivt sätt att bromsa Göran Perssons högt
älskade ekonomiska tillväxt och hindra studenter och
andra med lägre inkomster från att flyga.
En tredje ballong har varit att införa biltullar i
storstäderna - även det i syfte att minska biltrafiken.
De som inte redan måste ha bil undviker redan i dag
att ta med sig bilen till staden på grund av begränsad
framkomlighet, trängsel och höga p-avgifter.
Inga av dessa förslag är speciellt fräscha eller spe-
ciellt nya för den delen. De känns gamla och uttjata-
de. Dessutom är det mycket tveksamt med miljönyt-
tan. Frågan man kan ställa sig är om dessa förslag
inte egentligen är av ren fiskal karaktär snarare än
miljömässiga. De ekonomiska intäkterna är smaskiga-
re än den lilla miljönytta de leder till.
Likadant är det med den s.k. gröna skatteväxling-
en. Själva växlingen uteblev. Det blev bara en skatte-
höjning med tveksamma miljöförtecken.
Herr talman! Regeringen försöker själv måla upp
en bild av en regering som arbetar hårt med miljöfrå-
gorna. I själva verket har vi en av de miljöfarligaste
regeringarna någonsin. Det märkliga är att den stöds
av ett parti som kallar sig Miljöpartiet.
Herr talman! Nedläggningen av Barsebäck kan
väl knappast ha undgått någon svensk. Detta har av
regeringen och stödpartierna framställts som en viktig
miljöåtgärd, men det är i själva verket precis tvärtom.
Det finns anledning att påminna riksdagsmajori-
teten om det man håller på att åstadkomma. En stäng-
ning av Barsebäcksverket, om vi vänligt räknar med
att det ersätts med ett modernt kolkondenskraftverk,
ger följande resultat enligt Statens energiverk.
Det blir 3 600 tons ökning per år av kväveoxider,
dvs. en ökning på nästan 9 % av energisektorns sam-
lade utsläpp. Det blir 3 600 ton mer svaveldioxid per
år. Det är en ökning på nästan 10 % av den svenska
energisektorns samlade utsläpp i dag. Årligen blir det
6 800 000 ton i ökade utsläpp av koldioxid, dvs. en
ökning med över 11 % av hela Sveriges totala utsläpp
i dag. Ni kan ju glömma de internationella åtagande-
na många år framåt. Men det är klart, man kan alltid
hänvisa till att det troligen inte blir svensk kolkraft
som ska produceras. Men att strunta i detta är inte en
seriös miljöpolitik. Dessutom är det viktigt i miljöpo-
litiken att inte glömma bort dem som ska betala no-
tan. Det är de vanliga svenska hushållen som får
betala dyrt för en politiskt principiell nedläggning.
Herr talman! Den 1 januari i år begåvades Sverige
med ytterligare en höjd skatt, den s.k. deponiskatten.
Vi moderater var mycket kritiska till inrättandet av
denna skatt.
Det är redan ett stort antal sopförbränningsan-
läggningar som har begärt att få fördubbla sina verk-
samheter med stor miljöpåverkan som resultat. Ännu
mera koldioxid och ännu mera svaveloxider sprids ut
över landet tillsammans med ämnen som saltsyra,
kvicksilver och dioxiner. Detta kan inte vara rimligt.
Lika orimligt måste det vara att all den kreativitet
som finns runtom i landet när det gäller att utveckla
de miljövänliga biocellerna för att utvinna biogas och
få en kontrollerad minskning av avfallet stoppas. På
flera platser runtom i landet signaleras redan att dessa
eldsjälar som jobbar med bioceller är redo att släppa
försöken och byta teknik.
Jag besökte själv Nordvästra Skånes Renhållnings
AB, NSR, i Helsingborg för mindre än en vecka se-
dan. De hade startat en utveckling med bioceller som
en viktig komponent. Nu har de redan tvingats byta
koncept. Det konceptet producerar mindre gas, kostar
mer och kräver mer arbete och mer energi. Riks-
dagsmajoriteten gav regeringen i uppdrag att se över
skattereglerna för biocellerna i syfte att rädda dem,
men ingenting verkar vara på väg. Klockan är fem i
tolv för biocellerna.
Herr talman! Summan av den politik som rege-
ringen har fört under mandatperioden har varit ett
bakslag för miljön. Inget nytt förslag har kommit, och
de förslag som andra departement har drivit igenom
har skadat miljön. Det är oärligt att i regeringsförkla-
ringen tala om en miljömedveten regering. Statsmi-
nistern borde vid nästa regeringsförklaring stryka
miljödelen. Det är också anmärkningsvärt att det s.k.
miljöpartiet har fått igenom så oerhört lite trots att
partiet tillhör regeringsunderlaget.
Herr talman! Vår omvärld står inte stilla. I USA
har man för länge sedan försökt att komma ifrån den
föråldrade skattehöjarpolitiken och försökt att upp-
finna nya tekniker. Man har hållit på med handel med
utsläppsrätter på t.ex. svaveldioxidområdet sedan
1995, och i år går man vidare till nästa steg. Man har
även ett system för att hantera kväveoxider, stoft,
svaveldioxid, koldioxid m.m.
I Storbritannien har regeringens systerparti, La-
bour, infört ett system med utsläppsrätter som syftar
till att minska koldioxidutsläppen med 2,5 miljoner
ton per år fram till år 2010.
Jag vet att det är en hel del människor som har
ryggat tillbaka när de hör att man ska "handla" med
miljön. Jag har en viss respekt för detta. Men för min
del är det självklart att man måste slakta alla heliga
kor för att lyckas ibland. Handel med utsläppsrätter är
ett system som är på gång i vår omvärld, och om
regeringen saknar idéer kan regeringen börja med en
testverksamhet av detta. Jag lovar att vi moderater
kommer att stödja en sådan utveckling.
Samma sak gäller flexibla mekanismer. Sverige
har faktiskt satsat 85 miljoner kronor till en världs-
fond. Det är någonting vi stöder. Detta är fortfarande
i en liten skala, och man måste gå vidare.
Herr talman! Sverige har kört fast i miljöpolitiken,
men det finns mycket kreativitet i vår omvärld. Vi
borde bli bättre på att titta utanför landet för att kom-
ma vidare. Vi moderater är redo att bidra till detta!