Herr talman! Vi fick kritik av Finanstidningen ef-
ter budgetdebatten på miljöområdet före jul. Skri-
benten menade att miljödebatten i riksdagen för
mycket förs kring det lilla, kring det marginella, och
att det behövs visioner och sammanhang. Jag svarade
på kritiken och instämde i den.
Jag har själv här i talarstolen efterlyst just en så-
dan helhetssyn. Jag har efterlyst uttrycken om att
natur- och miljöfrågorna är överlevnadsfrågor. Kan-
ske har jag framför allt efterlyst mer en helhetssyn än
en fokusering på symbolfrågor.
Skribenten har dock inte helt rätt i sin kritik, för
samtidigt har ju miljöfrågorna den karaktären att
insatserna när vi löser problemen måste göras både på
individnivå och på lokal, nationell och internationell
nivå.
En gammal klyscha som det fortfarande ligger
mycket i är följande: Tänk globalt - handla lokalt!
En liberal miljöpolitik tar sin självklara utgångs-
punkt i det personliga engagemanget. Här är Agenda
21-arbetet centralt. Här finns nämligen den starka
betoningen på nedifrån-upp-perspektivet, som är så
viktigt i en demokratisk process. Här finns idén om
att var och en av oss har ett ansvar.
Sverige är förmodligen ett av de länder där Agen-
da 21 har fått mest gensvar. Arbetet med att formule-
ra lokala Agenda 21-dokument kom relativt snabbt i
gång i kommunerna men jag ser tyvärr tecken på att
det här arbetet har stagnerat på många håll.
Statsvetenskapliga institutionen vid Umeå univer-
sitet genomförde hösten 1998 en enkätundersökning.
Den visar att drygt en fjärdedel av kommunerna har
minskat resurserna för Agenda 21-arbetet. Hälften
avsätter oförändrade resurser, medan en fjärdedel har
ökat. Vi har således en uppdelning där en stor grupp
kommuner ser ut att redan ha sänkt aktivitetsnivån.
Dessutom hade vid den tidpunkten bara drygt hälften
av kommunerna antagit ett lokalt Agenda 21-
dokument eller en handlingsplan.
Agenda 21 måste väldigt mycket handla om kun-
skapsuppbyggnad. Jag är medveten om de delegatio-
ner, samordnare och kunskapscentrum som regering-
en har tillsatt för att driva arbetet vidare. Det är bra
men när det kommer till kritan görs det, enligt vår
mening, konstiga prioriteringar.
När regeringen ska satsa resurser för ett hållbart
samhälle sker det genom förtäckta byggsubventioner i
form av statligt stöd till lokala investeringsprogram.
Jag ska inte gå in mer på det nu - Folkpartiet var
kritiskt redan från början - men jag måste nämna
konstaterandet från Riksdagens revisorer, att många
av de folkbildnings- och informationsprojekt som
kommunerna ansökt om stöd för har fått nobben till
förmån för rena investeringsprojekt, något som knap-
past gynnar Agenda 21-arbetet. Jag hoppas innerligt
att revisorernas önskan om dessa s.k. mjuka satsning-
ar gynnas av regeringen vid kommande fördelnings-
tillfällen.
En annan fråga som har bäring på Agenda 21 -
eftersom den handlar om individers och andra aktö-
rers ansvar - är den om producentansvaret och av-
fallshanteringen. Jag har redan tagit upp den debatten
här i kammaren och den debatten är i högsta grad
levande - inte minst i min egen lokaltidning, Upsala
Nya Tidning. Källsorteringen ifrågasätts, bl.a. från
politiskt högerhåll.
Det bekymrar mig att centralt placerade politiker
är så passiva. Varför har vi inte fått någon tydlig
reaktion från miljöministern i den här debatten när det
gäller ifrågasättandet av den här utvecklingen? Ännu
tystare har det varit från miljöpartihåll. Det tycks mig
som om det från det hållet har blivit viktigare att ägna
sig åt frågor som ger publicitet än att ägna sig åt opi-
nionsbildning.
Om vi ska nå ett mer kretsloppsanpassat samhälle
är det A och O att både producenter och konsumenter
tar miljöansvar. Vi måste därför sträva efter bättre
fungerande marknader för material som kan återvin-
nas och återanvändas.
Erfarenheter visar att upplysta och medvetna kon-
sumenter successivt kräver fram exempelvis mil-
jövänliga produkter, och därmed anpassar sig produ-
centerna till efterfrågan. Det går alldeles utmärkt att
lita på konsumenternas makt i miljöarbetet.
Under det senaste årtiondet har vi sett flera kon-
kreta exempel på människors genuina engagemang
och ansvarstagande för miljön. Sorteringen är viktig
dels för att den medvetandegör människor på vad de
konsumerar, dels för att återanvändningen och kom-
posteringen ökar. Målet måste ju vara att minska den
totala volymen material som flödar runt i kretsloppet.
Därför måste opinionsbildning för avfallssortering
fortsätta och ekonomiska incitament för en fortsatt
källsortering upprättas och skärpas.
Om praktiskt miljöarbete på det här sättet blir nå-
got naturligt för var och en av oss, har vi vunnit
mycket, inte minst i ett Agenda 21-perspektiv. Därför
måste vi här och nu tala om vart vi vill.
Jag menar vidare, herr talman, att EU är ett oer-
hört viktigt instrument för att lösa de gränsöverskri-
dande miljöproblemen. Oavsett om Sverige är med i
EU eller inte påverkas miljön av våra grannländers
miljösituation. Och EU har potential att bli världens
bästa miljöorganisation.
Men detta kräver en regering som tar uppgiften på
allvar. Vi tycker att regeringen för mycket har för-
summat miljöarbetet i EU. Att Sverige nu har anmälts
i EU-domstolen för regeringens låga ambitioner inom
Natura 2000 bekräftar den kritik som Folkpartiet
sedan länge har framfört. Jag menar att regeringen
Persson konsekvent har nedprioriterat naturvården
bl.a. till förmån för tveksam miljardrullning till de
lokala investeringsprogrammen.
Miljöministern sade sig vara förvånad över EU-
kommissionens kritik av att regeringen föreslagit för
få skyddsvärda områden till EU:s ekologiska nätverk
Natura 2000. Det borde han inte vara. Kritik mot
regeringens låga ambitioner i EU:s arbete med Natura
2000 har framförts av såväl Folkpartiet som flera
miljöorganisationer.
Regeringen har inte bara anmält för få områden
till Natura 2000. Den grövsta försummelsen är att
regeringen har varit passiv då det gäller att påverka
vilka naturtyper som ska ingå i Natura 2000. Därmed
kommer svensk natur att vara underrepresenterad i
Europas ekologiska nätverk. Det är, herr talman, inte
till gagn för den biologiska mångfalden.