Herr talman! Man kan välja olika utgångspunkter
eller angreppssätt i en sådan här debatt, som att gnöla
på regeringen och dess politik eller frånvaro av mil-
jöpolitik. Men jag väljer, herr talman, att direkt foku-
sera på den ojämförligt viktigaste utmaningen på
miljöområdet. Det handlar om människans påverkan
på klimatet genom en global uppvärmning av jord-
klotet, den s.k. växthuseffekten.
Under ett antal år har många, och inte minst vi
från Kristdemokraternas sida, försökt lyfta fram den-
na problematik och försökt få gehör för aktivitet och
politiska beslut i syfte att få hejd på fossilförbrän-
ningen och därmed utsläppen av koldioxid i atmosfä-
ren. Det är då främst förbränningen av kol och olja
som leder till växthuseffekten.
Det internationella samfundet har nu definitivt
vaknat upp. Klimatkonferenserna avlöser varandra,
och allt tätare rapporter talar om det vetenskapligt
klarlagda med en stadigt ökande global medeltempe-
ratur, med de effekter som detta kan ge. Jag kan ta
några färska exempel från Bert Bolin, som ju är Sve-
riges internationellt sett mest meriterade klimatfors-
kare, inte minst med tanke på hans arbete i FN:s kli-
matpanel IPCC.
Några exempel:
· en ökning av jordens medeltemperatur under det
senaste halvseklet med i genomsnitt 0,3-
0,4 grader, vilket är klarlagt,
· en sedan årtionden mer markant uppvärmning, 1-
2 grader, av de nordligaste delarna av Ryssland,
Kanada och Alaska, också vetenskapligt klarlagt,
· en ökning av den totala nederbörden på jorden,
· en minskning av havsisens utbredning i Arktis
under vinter och vår med 1 á 2 miljoner kvadrat-
kilometer,
· en genomsnittlig ökning av ytvattnets temperatur i
världshaven.
Detta är fakta, och det finns ett antal ytterligare
fakta som visar på denna temperaturförhöjning och
vad den leder till.
Klimatfrågan är mänsklighetens ödesfråga. Om vi
inte lyckas hejda fossilförbränningen och därmed
koldioxidutsläppen, blir det en ökad medeltemperatur
på jordklotet. Med fortsatta föroreningar av lufthavet
räknar man med en medeltemperaturförhöjning på 3-
4 grader de närmaste hundra åren. Det innebär att
havsytan kommer att stiga och att havsströmmarnas
banor kan komma att ändras. Bl.a. kommer önationer
att bokstavligt talat försvinna på grund av att de läggs
under vatten. Mycket talar för att oväder som orkaner
blir vanligare, dessutom med ökad styrka. Över hela
världen kan vädret komma att bli mer extremt. Torka,
översvämningar och värmeböljor väntas öka. Upp-
räkningen av effekter till följd av klimatförändringar
kan göras väldigt lång.
För drygt ett år sedan, på den klimatkonferens
som hölls i Buenos Aires, var det faktiskt frapperande
hur medvetna världens miljöministrar verkade vara
om detta framtidsscenario. Man förstår faktiskt vad
som håller på att hända.
Det s.k. Kyotoprotokollet är en internationell
överenskommelse om att utsläppen av växthusgaser
måste minska. Framför allt i-länderna, också Sverige,
måste nu ta ansvar för konkreta handlingsprogram för
att förhindra framtida klimatförändringar med de
risker som de kan leda till. Vare sig inom energi- eller
transportsektorn kan vi tillåta ökade utsläpp, utan
tvärtom måste utsläppen minska. Det handlar om
utfasning av fossilbränslen i såväl energiproduktion
som transportsektor, begränsning av metanavgång,
åtgärder för att öka kolbindningen samt återvinning
och, om möjligt, lagring av koldioxid. Det är ett brett
fält av politikområden som berörs av ett sådant här
handlingsprogram.
Här i Sverige arbetar just nu en särskild klimat-
kommitté med dessa frågeställningar. Enligt planerna
ska arbetet vara klart i mars. Jag är själv ledamot i
denna kommitté och hoppas att vi ska kunna få en
politiskt bred samling för ett klimatpaket som har
tillräcklig kraft att hejda utsläppsökningarna och
vända kurvan nedåt. För att detta arbete ska lyckas
krävs också folkligt förankrade förslag i syfte att
komma till rätta med klimatproblematiken. Ett or-
dentligt folkbildningsarbete om klimatfrågan är en
viktig del i detta arbete.
Vi fick ju i går höra att statsministern i dag träffar
bildningsorganisationer och andra för att diskutera en
informations- och diskussionskampanj kring miljö-
frågor. Min uppfattning är att man då ska fokusera
kraftfullt just på klimatfrågorna för att öka beredska-
pen ute bland allmänheten för att faktiskt göra nå-
gonting, och det kan vara skarpa förslag som krävs.
Det är nödvändigt att få en tydlig politisk driv-
kraft som kan hålla ett samlat tryck gentemot myn-
digheter och andra som ska genomföra ett klimatpo-
litiskt handlingsprogram. Det är därför som vi har
föreslagit inrättandet av ett särskilt klimatsekreteriat
direkt under statsministern. Det är också ett sätt att
markera tyngden i klimatfrågan.
Det är också angeläget att Sverige inför ordföran-
deåret i EU nästa år förbereder en tydlig klimatstrate-
gi, där bl.a. frågan om en gemensam koldioxidavgift
inom unionsområdet måste vara en förstahandsfråga.
Det finns mycket i övrigt, herr talman, att kom-
mentera på miljöområdet, som exempelvis den soci-
aldemokratiska regeringens tidigare nedmontering av
miljöpolitiken under Anna Lindhs tid och på senare
tid de återställare som har kommit under Kjell Lars-
sons period. Man kan konstatera att vi under flera år
har tappat mark på miljöområdet. Jag kan nämna den
avvecklade miljöforskningen, den minskade mil-
jöövervakningen, borttagandet av kontot för sanering
av miljöförorenande områden, de minskade resurser-
na till länsstyrelsernas miljöenheter och otillräckliga
kalkningsanslag. Jag skulle kunna göra en längre
uppräkning.
Ändå tycker jag kanske inte att vi ska älta detta
nu. Nu har man återställt mycket. Man är på väg att
bygga upp ett långsiktigt miljöarbete igen. Då gäller
det att fastmer få en samling kring den viktigaste
miljöfrågan, den som påverkar så många delföreställ-
ningar inom miljöområdet. För vår del kommer vi att
anstränga oss för att få till stånd bredast möjliga upp-
slutning kring ett kraftfullt klimatpolitiskt handlings-
program som kan utgöra en vändpunkt för Sveriges
del vad gäller utsläppen av växthusgaser och för-
hoppningsvis också bidra till ett kraftfullare engage-
mang från EU:s sida och i internationella samman-
hang i övrigt.
Så, herr talman, vill jag avluta med en fråga till
företrädarna för regeringsunderlaget. Ni tre partier
bär ju nu tillsammans med Centerpartiet ansvaret för
avställningen av Barsebäck 1-reaktorn, som vi vet
leder till ökade koldioxidutsläpp i storleksordningen
2-4 miljoner ton. Det är alltså en direkt felaktig in-
riktning i förhållande till vad som är nödvändigt ur
klimatsynpunkt. Det är nu ett faktum.
Min fråga till er gäller om de villkor som ställts
upp för en stängning av Barsebäck 2 ligger fast, dvs.
att avställningen inte ska genomföras om vi inte kan
tillföra förnybar el eller spara bort motsvara el. Det är
de villkoren som gäller. Jag vill ha ett tydligt besked
från er i dag. Om det inte är det som ligger fast så får
vi väldigt stora problem i Klimatkommittén för att
lösa en ökning med ytterligare 2-4 miljoner ton kol-
dioxid som det kommer att bli om tvåan stängs. Lig-
ger detta fast? Kommer tvåan inte att stängas om ni
inte får fram tillräckligt med förnybar el eller sparad
el fram till år 2001? Det beskedet skulle jag önska nu,
gärna direkt.