Fru talman! Kia Andreasson inledde med att säga:
Enligt mitt sätt att se det bereds alla de frågeställ-
ningar som upptas i de olika motionerna. Hon säger
t.o.m. så här: Arbetet pågår för fullt, men det har nu
kommit en bit på väg. Då skulle jag gärna vilja veta
vad Kia Andreasson menar med det.
Vidare yrkar hon bifall till reservation 8, trots att
hon nyss har stått och ifrågasatt alla dessa motioner,
yrkanden och reservationer som gäller de ärenden
som håller på att beredas. Om reservation 8 skriver
utskottet: "Enligt utskottet bör emellertid inte pågå-
ende beredning av frågan föregripas." Det gäller att
ställa samma krav på sig själv som man ställer på
andra.
Sedan hoppas jag att resultatet av vårpropositio-
nen verkligen blir att vi får loss mer pengar. När det
gäller kriminalvården, Kia Andreasson, tror jag att de
som arbetar inom kriminalvården bättre kan bedöma
än vad vi kan göra vilka resurser som behövs för att
kunna ha en fullödig behandling.
När det gäller farmakologisk medicinering är det
inte entydigt att den är den totala lösningen på pro-
blematiken, och det är jag medveten om. Just därför
betonade jag i mitt inlägg vikten av kombinationen
motivation och rehabiliteringsinsatser, där man får
terapeutisk hjälp för att komma till någon form av
insikt. Det är nämligen oerhört viktigt, om man nu
ska skapa en frivillighet när det gäller den här formen
av medicinering, att människor själva har en insikt
om behovet av medicin. Kia Andreasson avslutade
med att säga att medicinering i dag kan användas av
den som så vill. Men faktum är att jag har varit i
kontakt med flera som inte har fått den hjälpen, trots
att de har bett om den därför att de har varit rädda för
vad som ska hända när de kommer ut.