Fru talman! Först vill jag tacka Sven-Erik Sjö-
strand för frågeställningen. Sven-Erik kommenterar
att vi inte på något sätt står bakom reservation 8.
Kanske får jag kontra med frågan varför Sven-Erik
inte står bakom våra reservationer inom samma om-
råde.
När det gäller behandlingen av människor som har
dömts för sexualbrott, s.k. pedofiler, skulle jag först
vilja säga att jag inte vill använda begreppet kemisk
kastrering, för det ger så felaktiga signaler. Det
handlar om farmakologisk medicinering och då är det
inte fråga om sprutor som man tar dagligen, utan det
handlar om långtidsverkande medicin. Man kan ta en
spruta som varar under en längre tidrymd. Därmed
tror jag inte att detta skulle vara problematiskt för
kriminalvården när det gäller möjligheterna att sam-
ordna detta med sjukvården för att kunna rehabilitera
med medicinering.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man i ett
första steg får i gång rehabiliterings- och motiva-
tionsprogrammen därför att det räcker inte att försöka
få en person att ta en spruta för att han ska vara mind-
re benägen att göra de här kriminella handlingarna. I
stället handlar det om att förändra ett tänkande hos
pedofilen och det kan man göra endast om pedofilen
kommer till insikt och går igenom de behandlingar
som finns utformade på vissa orter i vårt land. Det är
dock i alldeles för liten utsträckning. Vid besök på de
här anstalterna säger man också själv att det inte finns
möjligheter till uppföljning. Det räcker inte att ha en
stoppgräns där man säger: Nu är du färdigbehandlad.
I stället handlar det om ett kontinuerligt uppföljande
för att kunna bedöma om den här personen kan anses
vara frisk. Återfall kommer, och det behövs mycket
hjälp och stöd när det gäller möjligheterna att bistå
den här personen.