Fru talman! "Åtgärder som bidrar till att den
dömde inte återfaller i brott skall ha fortsatt hög prio-
ritet." "Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket
skall bedrivas med ökad intensitet."
Dessa två citat är hämtade från regeringens bud-
geproposition för innevarande år under avsnittet Kri-
minalvården och under rubriken Prioriteringar. Dessa
och andra mål är bra, men mål och medel stämmer
inte överens.
Regeringens vackra ord i budgetpropositionen att
fängelsetiden ska användas till brotts- och missbruks-
relaterade påverkansprogram riskerar att bli endast
ord, samtidigt som alltfler i personalen inom krimi-
nalvården mår dåligt och riskerar att bli utbrända.
En uppfattning av de svårigheter som drabbat, och
drabbar, verksamheten får man om man tittar på en av
landets 37 myndigheter, nämligen Karlskronamyn-
digheten. I denna myndighet är den bistra dagliga
verkligheten att så många som 25 anställda kan
komma att varslas av de 120 som i dag arbetar inom
myndigheten.
Fru talman! En absolut förutsättning för att tiden i
fängelse ska kunna utnyttjas på bästa sätt är att krimi-
nalvården har resurser som möjliggör att tiden kan
användas på ett meningsfullt sätt. Framgångsrik vård
och rehabilitering under tiden den dömde avtjänar sitt
straff är A och O för våra möjligheter att få bukt med
återfallsbrottsligheten.
Det handlar om att tillföra de resurser som krävs
för att kunna höja den fysiska säkerheten vid anstal-
terna. Ett allt grövre klientel, bestående av bl.a. med-
lemmar från ett antal olika kriminella organisationer,
gör inte arbetet direkt lättare för dem som är anställda
inom kriminalvården. Det som dessutom krävs är
ökade insatser mot narkotika och annat drogmissbruk
i anstalterna.
Det finns en berättigad oro för personalen och för
verksamheten inom kriminalvården i stort.
SEKO har i sin medlemsundersökning Hot och
våld inom kriminalvården redovisat alarmerande
siffror. På frågan om våldet eller hot om våld har ökat
på deras arbetsplatser under den senaste tiden svarar
69 % ja.
Nu krävs handling - bara ord räcker inte långt. Vi
moderater kräver att kriminalvården får mer resurser.
Kriminalvårdsstyrelsen har i sitt budgetunderlag krävt
150 miljoner extra för detta år och 300 miljoner extra
för vardera av de kommande två åren. De tre social-
demokraterna i styrelsen har ställt sig bakom begäran.
Nu återstår att se om de kommer att driva kraven i
första hand i sin egen grupp här i riksdagen och gen-
temot regeringen och Justitiedepartementet.
Fru talman! Dagens betänkande behandlar på-
följdsfrågor och ett antal olika motioner från den
allmänna motionstiden. Till betänkandet har vi mode-
rater lämnat ett särskilt yttrande där vi pekar på bety-
delsen av att kriminalvården har tillräckliga resurser
för att kunna göra ett bra och ansvarsfullt arbete.
Förutom det särskilda yttrandet finns vi moderater
med i åtta reservationer. Detta tyder bl.a. på att vi i
utskottet inte är ense om tagen som behövs i krimi-
nalvården. Vi moderater kommer att fortsätta att driva
våra krav framöver. Jag ska fortsätta med att kortfat-
tat kommentera reservationerna.
Fru talman! Vi anser att regeringen snarast bör ta
initiativ till en utredning med uppdrag att lämna för-
slag till en ny verkställighetslagstiftning. Lagen bör
kallas fängelselagen och ska ange de regler som ska
gälla för hur fängelsestraff ska verkställas. I detta fall
bör även verkställigheten av ungdomsstraff ses över.
Vi anser att det är oacceptabelt att personer med
verkställbara domar får stanna kvar på häkten under
långa tider på grund av platsbrist på våra fängelser.
Situationen på många av våra häkten är minst sagt
ansträngd.
Dagens höga beläggningsgrad orsakar stora på-
frestningar på personalen både på anstalter och på
häkten. Bristen på platser medför dessutom ofta
mycket långa personal- och tidskrävande transporter
över stora delar av vårt land. Enligt Sydsvenska Dag-
bladet den 3 mars var situationen akut i det distrikt
som omfattar Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kal-
mar. Den aktuella tidpunkten satt 283 personer häkta-
de - trots att det bara finns 278 platser i de sju häkte-
na i området. Enda möjligheten att lösa den akuta
situationen var att ta hjälp av polisens arrestlokaler.
För att ytterligare belysa allvaret i den nuvarande
krisen tar jag ett mycket aktuellt exempel. I helgen
tvingades man åter öppna häktet i Hässleholm som
många av oss moderater, inte minst Maud Ekendahl,
mycket kraftigt har kritiserat. Man stängde häktet för
fyra år sedan. Nu fick man akut öppna det och låta
bevakningen skötas av ett privat vaktbolag.
Fru talman! Enligt vår uppfattning kan det finnas
skäl att närmare överväga om inte medicinsk behand-
ling, s.k. kemisk kastrering, bör användas mer fre-
kvent såväl inom kriminalvården som efter avtjänat
straff, särskilt för de fall sexualbrottslingen tidigare
avböjt behandling och därefter återfallit i brott av
samma slag. En grundförutsättning måste dock vara
uppfylld, nämligen att den dömde samtycker till be-
handling under hela behandlingstiden. För att den
medicinska behandlingen ska vara meningsfull förut-
sätts att den kombineras med erforderlig terapi.
I dag kan en fånge som dömts till livstid missköta
sig och t.o.m. begå nya brott i anstalten utan att få
någon ytterligare påföljd. Detta är, som vi ser det, helt
oacceptabelt. Även den som är dömd till livstidsstraff
och som begår brott eller missköter sig på annat sätt
under tiden i anstalt måste enligt vår mening mötas av
en reaktion som står i proportion till vad han gjort sig
skyldig till.
Exempel på möjliga påföljder är indragna permis-
sioner, färre besök och avdrag på ersättningen. Enligt
vår uppfattning är det angeläget att nuvarande system
med disciplinåtgärder för livstidsdömda snarast blir
föremål för utredning. Grundläggande moraliska och
etiska regler om hur människor bör bete sig mot var-
andra ska inte, och får inte, vara annorlunda inom
kriminalvården än vad som gäller i samhällslivet i
stort.
Fru talman! Många brister i permissionsbestäm-
melserna har uppdagats under det senaste året. Några
av dessa har fått mycket allvarliga och tragiska kon-
sekvenser. Åtgärder har i viss mån redan vidtagits av
kriminalvården. Detta är naturligtvis bra och helt
nödvändigt. Men vi anser att det behövs en ytterligare
uppstramning. Hänsyn till brottsoffret måste få en
större betydelse. Skyddet för medborgarna måste
sättas före den intagnes intresse av permission. Kri-
minalvården måste utveckla sin kompetens då det
gäller farlighetsbedömningar. Men sådant här kostar
pengar, och utbildning är en bristvara också inom
kriminalvården. Det borde vara kammaren bekant.
Vi anser att intensivövervakning med elektronisk
kontroll bör prövas som en extra säkerhetsåtgärd för
att öka skyddet för potentiella brottsoffer vid intagnas
permissioner och frigångar. Det skulle vara ett extra
skydd inte minst för många misshandlade och hotade
kvinnor, som jag tror att vi alla här känner extra
varmt för.
Den tekniska utvecklingen beträffande möjlighe-
terna att via satellit, radiokommunikation och telenät
övervaka och positionsbestämma utnyttjas inom en
rad områden. Denna s.k. GPS-teknik borde också
kunna användas vid vissa permissioner. En använd-
ning av fotboja i kombination med GPS skulle ge
upplysning om var permittenten befinner sig och
förmodligen i flertalet fall avhålla honom från brotts-
lighet och från att uppsöka och hota sina brottsoffer. I
det fall han avlägsnar bojan utlöses ett larm, och
permissionen har övergått till att vara olovlig flykt.
Larm går direkt till polisen, och efterspaningen kan
omedelbart inledas.
Fru talman! Vid ett studiebesök på ett häkte fick
jag klart för mig att det i vissa fall är möjligt att tjäna
extra pengar genom s.k. cellarbete. Detta innebär att
den intagne tar med sig ackordsarbete till cellen och
under kvällar och helger har möjlighet att högst vä-
sentligt höja sin ersättning. Jag ser i och för sig inget
fel i detta. Oftast är det intagna med utländskt med-
borgarskap som på detta sätt skaffar sig extra in-
komster.
Men om en utländsk medborgare ska utvisas är
han, enligt gällande regler, skyldig att själv bekosta
sin hemresa. Ofta har den intagne vid frigivningen
redan skickat hem sina pengar, och samhället måste
stå för även dessa kostnader. Vi anser att det är direkt
stötande att kriminalvården i dag inte har befogenhet
att utan den intagnes samtycke kvarhålla pengar för
kommande hemresa antingen det gäller ordinarie
ersättning i fängelset eller om det rör sig om extrain-
komster som i vissa fall är möjliga.
Under de senaste månaderna har det debatterats
om intagna i fängelse, även de som är dömda för
sexualbrott, ska få titta på de betalkanaler som sänder
porrfilm. Vi tycker att det är fel, och det bör omedel-
bart stoppas.
Vi anser också att personer som är intagna på an-
stalt inte ska få ha med sig egna persondatorer, pro-
gramvaror och CD-romspelare under tiden de avtjä-
nar sitt straff - detta för att den intagne inte ska an-
vända sin dator för att kunna planera nya brott, ut-
växla meddelanden eller via sin dator kunna fortsätta
att konsumera t.ex. barnpornografi samtidigt som han
dömts för sexualbrott. Denna åsikt står inte i motsats-
förhållande till att vi i våra fängelser ska ha möjlighet
att ge intagna en gedigen datautbildning som kan
behövas efter frigivandet. Det är två helt olika saker.
Fru talman! Vi står bakom samtliga moderata re-
servationer, men jag yrkar bifall enbart till reservation
nr 1.