Fru talman! Det är många viktiga frågor i motio-
ner från den allmänna motionstiden som behandlas
här. Många av frågorna återkommer år efter år, och
många av frågorna är redan uppmärksammade och
bereds i departementet. Sedan kan man ha synpunkter
på tidsaspekten. Många tycker att det går för sakta
med vissa frågor.
De reservationer som har tillfogats betänkandet
har därför tillgodosetts, enligt mitt sätt att se det. Jag
vill speciellt kommentera en tvärpolitisk motion där
man vill prioritera kartläggningen av kriminalvårdens
behandlingsinsatser när det gäller våld mot kvinnor. I
betänkandet noteras precis vad som pågår. Det pågår
arbete för fullt. Visserligen sade Ragnwi Marcelind
att det också förra året stod att det pågick arbete för
fullt, men det har ändå kommit en bit på väg.
Regeringen har avsatt 2 miljoner för en utvärde-
ring av de metoder som används för att man ska se
vilka som är lämpliga och verksamma. Det är oerhört
viktigt att inte bara pengar tillförs för metoder utan att
man också utvärderar och ser att de verkligen hjälper
och utvecklar.
Man vill också att risker och behov bedöms sär-
skilt med avseende på terapeutisk behandling vid
sexualbrott. Det är ju inte alla metoder som är effek-
tiva. Även ett bedömningsinstrument har utformats.
Det heter förkortat SARA och används på försök för
dem som dömts för misshandel mot sin partner.
Alla dessa utvärderingar måste nu sorteras upp.
Det kommer då att utskiljas vilka metoder som fort-
satt är bäst att satsa på. Jag instämmer i, och det tror
jag alla i Justitiedepartementet gör, att man måste
använda sådana metoder.
Vi har också varit ense om målen för kriminalvår-
den som vi nu behandlar. Men när man frågar vad vi
ska göra åt problemen är det bara att peta på magen
på moderaterna i justitieutskottet så säger de: Mer
resurser! Men det är ju inte så enkelt. Även om vi i
och med vårpropositionen kommer att ge mer resur-
ser till kriminalvården, måste vi ju inse att det viktiga
arbetet med att sortera ut vilka metoder som ska an-
vändas är ett fortsatt problem som också kräver andra
insatser.
Frågan om kemisk kastrering när det gäller sexu-
albrott är intressant. Jag kan inte förstå vad reservan-
terna egentligen menar, därför att i dag är det frivil-
ligt. Man kan i dag behandla pedofiler med denna
metod. Men jag tycker nästan att det andas mer
tvångsmedicinering i reservationen. Men i modera-
ternas motion i ämnet står det ju tydligt att det ska
vara frivillighet. Jag förstår inte vari problemet ligger
att kriminalvården tillsammans med hälso- och sjuk-
vården ska bestämma detta. Det är väl inget hinder.
Därför begriper jag alltså inte den reservationen.
När det gäller de så omdiskuterade permissions-
bestämmelserna är det klart att nästan alla ledamöter i
justitieutskottet ställer upp på att vi ska ha permis-
sionsbestämmelser som är verksamma. Tyvärr har det
ju inträffat så tragiska händelser i samband med per-
missioner, men det får man inte dra så stora växlar på
så att det blir för mycket åt det andra hållet. Som
många har varit inne på är permissionerna viktiga för
rehabiliteringen. Men det pågår också ett arbete med
ökad kontroll. Arbetsgrupper har tillsatts för att före-
slå förändringar. Vi hade också en hearing i justitieut-
skottet om riskbedömning och hur en sådan kan göras
enligt en speciell mall. Det görs ju redan på vissa
anstalter. Nya föreskrifter presenteras till sommaren,
så det är också pågående.
Men, fru talman, jag ska yrka bifall till en reser-
vation, och det är nr 8.
Skyldigheten för kriminalvården att göra en an-
mälan till socialtjänsten när en förälder blir intagen är
ganska självklar, så frågan behöver inte utredas läng-
re. Det är en så enkel åtgärd. Men i betänkandet sva-
ras att man för närvarande bereder frågan. Anled-
ningen är att det nu är ett glapp. Polis och åklagare
har egentligen skyldighet att göra anmälan, men det
glöms bort. Därför skulle det vara enkelt att överlåta
det till kriminalvården, om anmälan inte har gjorts
tidigare. Detta skulle vi kunna ge regeringen till kän-
na redan nu.
Lite kommentarer till tidigare talares anföranden.
Jeppe Johnsson säger att handling krävs och att det är
resurserna som fattas. Det är vi medvetna om. Jag tror
Jeppe Johnsson kommer att bli överraskad när vi
kommer till vårpropositionens resultat. Som sagt är
jag inte så positiv att jag tror att det bara är resurser-
na som löser alla problem. Men, visst, det behövs ett
tillskott.
På häkten och anstalter är det brist på platser. Un-
der förra mandatperioden påbörjades nedläggningen
av mindre anstalter. Miljöpartiet var emot detta. Men
med Centerns hjälp lades många ned. Sedan har ju
också, om man ska vara rättvis, en svårighet varit att,
när man bestämde att fotboja skulle införas, veta hur
många platser som skulle falla bort från anstalter som
har intagna som dömts till korta fängelsestraff. Det är
tråkigt att det inte går att göra bättre prognoser. Det är
en problematik som man måste göra någonting åt.
Det är ju ingen som önskar att folk ska sitta långa
tider på häkten eller att anstalterna är överfulla.
En annan orsak till att häktena är överbefolkade,
speciellt i Göteborg, är att de byggs om därför att
Sverige fick anmärkning om att häkten inte var i det
skick som krävdes.
När det slutligen gäller Ragnwi Marcelinds för-
slag om medicinering mot sexualdriften är det inte
helt entydigt att detta skulle hjälpa totalt. Det finns
många andra aspekter när det gäller pedofiler. BRÅ
har i en rapport gått igenom problematiken. Det är
inte en entydig hjälp, för det kan finnas väldigt olika
skäl. Medicinering är alltså inget universalmedel.
Men som jag ser det kan man erbjuda medicinering
till dem som vill ha denna hjälp.
Fru talman! Det var allt.