Fru talman! Lena Klevenås har frågat mig vilka
åtgärder regeringen tänker vidta för att förhindra att
företag, som Electrolux i detta fall, i dagens Sverige
bara kan lägga ned verksamhet utan att samhället har
laglig rätt att ställa krav. Hon har även frågat mig
vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att förhindra
att det är billigare att lägga ned verksamhet i Sverige
än i andra EU-länder.
Välståndsökningen i Sverige i modern tid har
byggt på att vi deltagit i den internationella handeln
och att vi har haft ett näringsliv som kunnat konkurre-
ra framgångsrikt på världsmarknaden. Under de se-
naste 20 åren har den internationella ekonomiska
integrationen fördjupats. De multinationella företa-
gens dominans i världsekonomin har blivit allt starka-
re, och de har i dag en mycket stor betydelse för na-
tioners välstånd. Inte minst spelar de multinationella
företagen en viktig roll som en väsentlig drivkraft för
ekonomisk tillväxt genom bl.a. utveckling och sprid-
ning av ny teknik och nya produktionssätt.
Sveriges regering och riksdag har små möjligheter
att påverka de multinationella företagens globala
strategier. Däremot kan statsmakterna göra mycket för
att förbättra det inhemska näringsklimatet. Vi står
alltså inför utmaningen att genomföra en kraftfull,
samordnad regional- och näringspolitik så att Sverige
blir en attraktiv miljö att göra investeringar och fram-
tidssatsningar i, för såväl multinationella företag som
för små företag och enskilda entreprenörer. En sådan
politik måste naturligtvis vara anpassad till de nya
globala förutsättningarna.
I det nya kunskapsbaserade samhället tenderar
banden mellan näringslivet och det övriga samhället
att bli tätare. Arbetskraftens kompetens är en oerhört
betydelsefull faktor för att bevara och skapa nya före-
tag inom avancerad produktion i Sverige och för att
locka hit utländska företag.
Att stifta lagar som generellt förbjuder företags-
nedläggningar är inte önskvärt. Detta skulle motverka
en strukturomvandling som främjar ökat välstånd och
långsiktigt trygga jobb. Dessutom skulle de multina-
tionella företagen undvika att investera i Sverige,
vilket på sikt skulle få förödande konsekvenser för
sysselsättningen och vår industriella kompetens.
Oavsett vilken global strategi företag väljer anser
jag att företagen har ett moraliskt ansvar gentemot de
anställda och den ort och den bygd företagen verkar i.
Enligt min mening är det vanligt att företag som läg-
ger ned eller minskar verksamheten bidrar till ersätt-
ningsjobb och utveckling på den ort som drabbas.
Lagstiftningen om sociala och arbetsrättsliga för-
hållanden måste förbättras på det internationella pla-
net för att bl.a. motverka att arbetsvillkoren blir allt
sämre. I dag finns det för stora skillnader mellan olika
länder inom detta område. För att förbättra förhållan-
dena är det viktigt att vi fortsätter att driva denna
fråga inom både EU och ILO.
Lena Klevenås tar i sin andra fråga upp vilka åt-
gärder regeringen kan vidta för att förhindra att det är
billigare att lägga ned verksamheten i Sverige än i
andra EU-länder.
Det problem Lena Klevenås tar upp är vidare än
så och berör många olika områden. T.ex. konkurrerar
olika länder, både inom EU och i andra delar av värl-
den, med olika statliga stödåtgärder om företags lo-
kaliseringar. Genom WTO-avtalet och statsstödsreg-
lerna inom EU begränsas de statliga stödmöjligheter-
na. De nuvarande reglerna är enligt min uppfattning
dock inte tillräckliga.
Vad beträffar statsstöd inom EU anser jag t.ex. att
det är mycket viktigt att medlemsländerna förhindras
att genom nationella regionalpolitiska stödinsatser
eller med medel från strukturfonderna medverka till
att produktion och jobb i någon större skala flyttas
från en region inom EU till en annan, såvida det inte
leder till välståndsutveckling och främjar sysselsätt-
ningen i ett helhetsperspektiv.
Om nuvarande regler för statsstöd och struktur-
fonderna tillämpades på ett konsekvent och strikt sätt
skulle inte omotiverade omlokaliseringar av företag
med samhällsstöd kunna ske. Det är därför av största
vikt att medlemsstaterna respekterar de gemensamma
reglerna och att Europeiska kommissionen ser till att
dessa följs. Från regeringens sida följer vi fortlöpande
tillämpningen av de gemensamma regler som finns.
Europeiska kommissionen ser för närvarande över de
gemensamma statsstödsreglerna.