Fru talman! Jag tackar återigen för svaret. Vi har
fått bättre ordning på Sveriges ekonomi, och det är
naturligtvis oerhört viktigt. Det är också glädjande att
utländska investeringar i Sverige ökar. Många männi-
skor på Electrolux och i Alingsås undrar över vilka
dessa investeringar är. Tjänar vi verkligen på att före-
tag flyttar omkring så som de gör? Det vore väldigt
bra om statsrådet kunde nämna några exempel på
investeringar som har gjorts i Sverige.
Jag frågar mig ändå om inte vi som politiker måste
stärka balansen mellan arbete och kapital nu när eko-
nomin blir så globaliserad. Det grundar jag bl.a. på att
det måste vara någonting som har hänt i denna balans.
Arbetarnas villkor försämras. Länderna försöker locka
till sig etableringar genom så goda villkor som möjligt
för företagen. Ibland har de villkoren vackra namn,
som frizoner, liberalisering och flexibilisering, men i
själva verket kan lönerna vara låga och arbetsmiljön
under all kritik. Villkor som vi trodde var försvunna
från det moderna arbetslivet återuppstår. Det kan vara
en fördel att ha väldigt dåliga villkor för de arbetande
människorna.
Detta är naturligtvis ett globalt problem, men jag
skulle önska att vi åtminstone inom EU hade regler
som gjorde att företag inte kan spela ut länder mot
varandra.
De arbetande människorna är ju mycket mer bero-
ende av denna öppna världsekonomi. De senaste 30
åren har det skett en ökning. Tidigare jobbade 30 %
av löntagarna inom den öppna världsekonomin, och
nu är det 90 %. Vi är i stort sett allihop beroende av
att den globala ekonomin fungerar.
Statsrådet säger att de stora multinationella företa-
gen har haft stor betydelse för välståndet i världen.
Men man kan också säga att de har haft stor betydelse
för fattigdomen i världen, därför att klyftorna ökar.
Arbetslösheten ökar också. De nya produktionssätt
och den nya teknik som har utvecklats inom företagen
leder till att allt färre människor får anställning. Det är
inte så att antalet anställda inom dessa stora industrier
och koncerner ökar, utan de minskar.
Något annat som har hänt som är mycket oroande
är att förmögenhetskoncentrationen har blivit så
enorm. Det finns ingen historisk motsvarighet till allt
det kapital som är samlat på några få händer nu på 90-
talet. Stora investeringar är gjorda t.ex. i Sydostasien,
i de företag och de länder som har varit väldigt fram-
gångsrika där. Hur skall dessa företag kunna exporte-
ra och sälja alla dessa produkter om löntagarna i värl-
den får allt sämre villkor och arbetslösheten breder ut
sig? Då finns det ingen marknad för alla dessa pro-
dukter. Det finns mängder med områden där man ser
att överkapaciteten är ett enormt problem. Då kommer
naturligtvis hela världsekonomin så småningom att
råka i kris. Det kommer inte att fungera.
Jag tror att vi har kommit alldeles för långt på vä-
gen mot det som man brukar kalla de nyliberala tan-
karna. Det är de som dominerar. Kapitalet har haft
och har alldeles för stor betydelse. Avkastningen på
spekulationer är mycket högre än avkastningen på
investeringar. Eftersom bara 10 % av det globala
kapitalet är investeringar förstår jag att företagen
måste konkurrera sig nästan till döds, men det är
väldigt svårt att förklara detta för människor på Elect-
rolux, i Alingsås och i Sverige för övrigt. Hur skall vi
få en lugn samhällsutveckling om detta fortgår?