Fru talman! Oktober kallas den svarta oktober i
Alingsås. Mer än 300 människor har blivit varslade
om att de blir av med sina jobb. Människor är både
förtvivlade och mycket upprörda.
Hela beslutet om nedläggning av Electrolux i Al-
ingsås är fullkomligt obegripligt. De anställda på
Electrolux har gjort allt vad de har kunnat och allt vad
företaget begärde. Det har också företagsledningen
erkänt; man säger att det inte finns något ytterligare
som man hade kunnat förvänta att människor skulle
ha gjort. Bl.a. har de denna vackra sommar haft sä-
songsarbetstid. I stället för att ha normal semester och
normal ledighet har de haft 43-timmarsvecka, arbetat
på lördagar och haft kortare semester. Flödet i fabri-
ken har blivit snabbare, lagren har krympt, man har
rationaliserat, man har effektiviserat, man har levere-
rat i exakt tid efter varje kunds önskemål, och vinster-
na har ökat och är högre än förväntat. Man förväntade
7 % inom koncernen, och det blir 2 ½ miljard kronor.
Det finns alltså ingen olönsam fabrik i Alingsås,
och människor undrar naturligtvis: Hur kan detta ske?
Hur kan ett stort svenskt multinationellt företag lägga
ned ett lönsamt företag, och hur kan vi politiker låta
detta ske utan att agera? Vad kan vi politiker göra?
Vad kan den svenska regeringen göra för att behålla
jobb i Sverige? Vi säger ju att makten över produk-
tionen skall ligga i folkets händer, men det är ju långt
från verkligheten. Electrolux skall ta bort 12 000
arbetstillfällen i världen och lägga ned 25 fabriker.
Alingsåsfabriken är bara en av dem.
Människorna är upprörda och begriper inte vad
det är som sker. Jag har samtalat med dem, och de
undrar: Vad är det som händer, och hur kan det gå till
på det här viset? De tycker att regeringen inte har
gjort vad den har kunnat. Jag vill fråga: Varför har
regeringen inte agerat tidigare? Kunde regeringen ha
agerat tidigare? Finns det någonting som vi kan göra?
Kan vi bara tillåta att sådant här sker?
Jag tror att det är nödvändigt att förklara de före-
tagsnedläggningar och strukturrationaliseringar som
sker inom de stora multinationella företagen för de
svenska medborgarna. Annars blir detta fullkomligt
obegripligt. Jag skulle verkligen vilja att statsrådet
Sundström försökte förklara för människorna på
Electrolux vad det är som har skett och varför.
Företagsledningen har fått frågor, och den svarar
bara att den måste göra detta för att vinsten skall bli
högre, att det är mer lönsamt i Italien, dit produktio-
nen skall flyttas. Man har frågat företagsledningen om
den tänker placera någon annan verksamhet i Alings-
ås, och det säger den att den inte kan. Har företaget
avsatt några pengar? har man frågat företaget. Nej,
det har det inte.
Är det enda som regeringen då kan göra att säga
att företaget borde ta ett socialt ansvar? Företaget
kommer uppenbarligen inte att göra det. Det är vikti-
gare att konkurrera och att öka aktieägarnas vinster än
att ta ett socialt ansvar för de anställda eller för orten
Alingsås. Människor är förtvivlade och förbannade -
ursäkta uttrycket, fru talman. De undrar vad det är
som pågår och behöver en förklaring till vad som
sker.
Som svar på frågan: Ni lämnar alltså bara ruinerna
efter er? svarar ledningen: Ja.
Vad säger regeringen?