Fru talman! Det är inga små frågor som Lena Kle-
venås tar upp. Det är stora och svåra frågor som vi
skulle behöva ägna hela helgen åt att resonera om. Jag
skall försöka dela upp resonemanget på två saker.
Den första frågan gäller om den internationella arbets-
fördelningen är bra för de väljare och löntagare som
Lena Klevenås och jag företräder. Mitt svar på det är
ja.
Jag kan gå till mitt eget liv och titta på min egen
levnadssituation. Att t.ex. kylskåp och tvättmaskiner
har kunnat tillverkas i allt längre serier och säljas på
allt större marknader har för mig och mina föräldrar
betytt att vi har kunnat skaffa oss den typen av ut-
rustning, därför att den har blivit mycket billigare.
Denna typ av rationaliseringar där varor tillverkas på
en global marknad leder för det första till att vanliga
familjer har råd att skaffa sig den typen av standard.
Det är det första som det leder till.
När varorna blir billigare får vi för det andra ett
utrymme att handla litet annat. I min hemstad Piteå
har det inneburit att antalet lunchrestauranger har
mångdubblats från det att jag var pojk till i dag. Det
har blivit någon krona över för att, i stället för att ta
med matburk, gå ut och äta en lunch för en vanlig
löntagare. Därmed har också antalet jobb ökat kraf-
tigt, just genom att man har åstadkommit ett lägre pris
på de varor och tjänster som vi och våra föräldrar har
handlat.
Jag anser att globaliseringen i sig är en fördel för
våra löntagare. Det är den första frågan som vi tar
upp. Det måste vi gilla.
Hur skall vi då se till att vi är starka i Sverige? Jag
anser att vi är starka om vi investerar i kunnande och
kompetens. Sverige blir ett land där en väldigt stor del
av produktionen inte är beroende av kapital. Det är
som Lena Klevenås säger: Det finns ett stort överskott
av kapital, som driver upp vinsterna till oanade nivå-
er. Däremot finns det brist på kunskap i världen. Kan
vi investera väldigt mycket i kunskap har vi också
möjlighet att behålla väldigt mycket av industriell
produktion - produktion av varor och tjänster. Det är
därför som vi under budgetsaneringen samtidigt som
vi sparat har investerat i utbildning och kunnande. Det
tror jag är väldigt bra.
Den tredje frågan handlar om det stora sparandet
och hur det fördelar sig. Jag håller inte riktigt med om
bilden att sparandet koncentreras på några få händer.
Det stora tillskottet i sparande i världen är faktiskt
vårt pensionssparande, både i Sverige och i andra
länder. Det är någonting som inte förekom tidigare.
Det finns ett väldigt stort institutionellt sparande -
pensionssparande - och de institutionerna äger väldigt
mycket av våra företag. Däremot är det naturligtvis ett
bekymmer att detta sparande blir alltmer kortsiktigt.
Sparandet är mycket större än behovet av investering-
ar i den reala ekonomin.
Jag ser ändå bara ett sätt att jobba med detta,
nämligen att göra Sverige attraktivt, gilla globalise-
ringen och se till att vi i internationella sammanhang
driver fram förbättringar för de anställda så att vi kan
konkurrera. Vi skall hänga ut företag som missköter
sig, så att de får betala ett pris på marknaden för detta.
Se vad som händer på Hallandsåsen och hur Skanskas
aktiekurs har utvecklats. Det kan vara en intressant
iakttagelse.