Fru talman! Jag är inte lika övertygad som Anders
Sundström om att globaliseringen är bra. Jag tycker
att den har drivits för långt. Att hylla konkurrensen in
absurdum tycker jag också är fel. Jag tror att det be-
hövs mycket mer av samarbete.
Jag tycker inte att Anders Sundströms liv eller ens
mitt eget är riktigt relevant, även om tillverkningen av
varor hr givit oss ett materiellt rikare liv. Det stämmer
inte riktigt på den globala marknaden. Vi ser hur
dessa företag i en allt snabbare takt med allt färre
människor kan producera fler och fler varor samtidigt
som arbetslösheten växer. Skillnaden mellan produk-
tionskapaciteten och konsumtionskapaciteten ökar.
Jag är inte ens säker på att det är önskvärt att vi kon-
sumerar så mycket mer, åtminstone inte i västvärlden.
Jag ser ett enormt problem i att just effektiviteten och
konkurrensen ökar företagens storlek. Om jag skall ta
en enkel bild kan jag säga att de håller på att konkur-
rera ihjäl sig.
Ett försök till en förklaring till människorna på
Electrolux får bli att människorna inom koncernerna
inte är några onda människor. De lever på marknaden,
och de måste konkurrera för att överleva. Denna kon-
kurrens kommer att leda hela den globala ekonomin
till en katastrof likt den på 1920- och 1930-talen. Jag
ser tendenser att vi är på väg dit. Jag blir orolig för
samhällsutvecklingen i Sverige och i världen för öv-
rigt.
Det behövs regler, naturligtvis i första hand inom
EU, där Sverige nu är medlem. Det är upp till EU att
bevisa att det var bra för jobben och välfärden inom
EU:s länder att vi kan kräva av företagen att de upp-
för sig anständigt och tar det sociala ansvaret. Vi skall
inte bara önska detta utan även sätta upp regler. Före-
tagen flyr säkert inte från hela EU-området. Vi måste
också ha någon form av skatt på allt detta kapital som
flödar omkring i världen. Jag anser att det är nödvän-
digt.