Fru talman! Jag får säga som min kollega Jan Ertsborn: Även detta betänkande är en favorit i repris.
Betänkandet är tudelat. Det handlar dels om förmyndare och gode män, dels om föräldraskapets olika aspekter.
När det gäller förmyndare och gode män kan man tycka att vi antingen skulle ha kunnat lägga denna debatt bakom oss eller i vart fall i år ha kunnat diskutera detta med utgångspunkt i en proposition.
Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare överlämnade i december 2004 sitt betänkande. Betänkandet har remissbehandlats, och regeringen har meddelat att man först våren 2007 avser att avlämna en proposition i ämnet.
Jag anser det inte vara försvarligt att man ska behöva vänta i närmare tre år innan regeringen lägger fram förslag till förbättringar av lagstiftningen när det gäller sådana viktiga frågor.
När regeringen uppfattar att frågan har mer medial bäring går det att handlägga lagändringar betydligt fortare.
Vårdnadskommittén lade fram sitt betänkande i juni 2005, och regeringen har aviserat att en proposition kommer att läggas fram redan i mars 2006. Det går om man bara vill.
Fru talman! Till saken. Vi moderater står bakom det mesta i betänkandet, men jag anser att det är viktigt att gode män för ensamkommande barn förordnas inom 24 timmar. Det är viktigt att vi som lagstiftare är tydliga när vi slår vakt om dessa barn. Det är bättre att bestämma gränsen till 24 timmar och öppna för undantag om synnerliga skäl föreligger än att som i dag låta det vara ett tolkningsutrymme när det gäller vad som är skyndsamt. För den saktmodige är skyndsamt en vecka, medan det för andra kan vara just 24 timmar. Ett tydligt tidskrav tvingar också kommunerna att ha en viss beredskap.
De rapporter som vi får om ensamkommande barn inger oro. Ett allt större antal barn försvinner vidare ut i världen utan att vi i Sverige vet till vilken tillvaro.
En snabb kontakt med en ansvarig företrädare kan därför vara av yttersta vikt för dessa barn. Det kan också vara så att de vill avbryta sin resa och verkligen stanna i Sverige.
Jag ska nu övergå till betänkandets andra del som gäller föräldraskapet.
Den moderna tekniken har utvecklat våra möjligheter att positivt fastställa föräldraskap. Det innebär att vi inte som tidigare bara kan utesluta eller i bästa fall uppnå en viss grad av sannolikhet för att en viss person är förälder till ett barn. Ofta gällde det fadern.
Med modern DNA-teknik kan vi med en mycket hög grad av säkerhet fastställa att en person är förälder till ett barn. Denna nya kunskap väcker naturligtvis nya frågor. När tekniken var osäker och oprecis var det naturligt att man begränsade antalet personer som hade rätt att föra talan om faderskap. Med modern teknik som ger positiva utfall är det naturligt att vi utvidgar kretsen för vilka som kan väcka talan. Vi anser att det är viktigt att ingen felaktigt förklaras vara far till ett barn.
När det gäller faderskap som följer av faderskapspresumtionen i samband med äktenskap har lagstiftare gjort en avvägning vad gäller talerätten för den avlidna mannens maka och arvingar mellan de olika intressen som gör sig gällande.
När det gäller faderskap som är en följd av en faderskapsbekräftelse har inte motsvarande avvägning gjorts av talerätten för mannens änka och arvingar.
När det gäller faderskap som fastställts genom dom måste rättsläget anses vara osäkert.
Vi vill därför att regeringen tillsätter en utredning som genomlyser de olika aspekterna i denna fråga.
När jag för ca 25 år sedan läste juridik i Uppsala lärde jag mig ett fåtal latinska sentenser, bland annat att
mater semper serta est
, som ska uttydas: modern aldrig är i tvivelsmål. Denna historiska sanning är inte i denna föränderliga värld lika entydig.
Vi anser därför att det finns skäl för en revision av reglerna för hävande och fastställande av föräldraskap. Vidare finns det behov av att i större utsträckning kunna använda blodundersökningar för att fastställa föräldraskapet. Det måste dock lagregleras, varför vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag i frågan.
Vi kan konstatera att regeringen har aviserat att man ska komma med ett sådant förslag i februari 2006. Vi tycker att det är bra. Vi vill avvakta och se vad det handlar om.
Slutligen anser vi att adoptionslagstiftningen bör ses över. Ett antal ändringar bör komma till stånd, bland annat bör 25-årsgränsen för att bli prövad som adoptivförälder ses över.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 under punkten 2.