Fru talman! Jag måste först ställa en fråga till Tasso Stafilidis. När han talar om vikten av att de ensamkommande flyktingbarnen ska få en god man redan inom 24 timmar, väldigt snabbt, varför vågar man då inte sätta ett dygn som tidsfrist? Vi vet mycket väl att god man inte är enkelt att få tag på hur som helst ute i kommunerna. Genom att vara tydliga med tiden kan vi medverka till att man kanske hittar andra organisatoriska möjligheter för att det snabbt ska kunna komma fram en god man till barnen. Ett barn som kommer hit måste väl ändå ha någon att ty sig till väldigt snabbt, någon som ser till barnets bästa. Det förvånar mig att Vänsterpartiet, som talar varmt om barnens bästa och till flyktingbarnens bästa, inte ställer sig bakom tidsmarginalen 24 timmar.
Det andra jag vill ta upp, fru talman, är lagen om insemination inom sjukvårdens område för lesbiska kvinnor. Även om vi här i parlamentet har en stor majoritet emot oss vågar vi stå fast vid det experterna har uttalat i olika sammanhang, nämligen att ett barn behöver både en mamma och en pappa under sin uppväxt, och vi tycker inte att man inom samhället ska bidra till att barnet inte har en chans att få en pappa under sina uppväxtår, som är så viktiga. Vi vågar stå emot denna lagstiftning. Därför kommer vi att fortsätta säga det här, såvida inget annat framkommer som gör att inte fadern behövs för ett barns liv.