Fru talman! Ledamöter! Jag vill börja med att ta upp frågan om talerätt i mål om hävande av faderskap. Det är ett ärende som varit återkommande ända sedan jag kom in i riksdagen 1998. Jag vill hävda att frågan fortfarande är angelägen. Den är faktiskt mer angelägen i dag både i ett barn- och ett föräldraperspektiv.
Alltfler människor kräver att få veta sitt ursprung. Alltfler söker sina rötter och även sina arvingar. Barn från tidigare förhållanden och med nya partner är i dag fler än tidigare, vilket medför att fler lever i ombildade familjer. Därmed kan många också få en stor överraskning efter en makes död.
Om den situationen skulle uppstå att ett okänt barn, ett så kallat särkullbarn, dyker upp efter en makes död, och det finns starka skäl att tro att den uppdykande arvingen inte är ett biologiskt barn till den avlidne, har änkan inga rättigheter att pröva detta. Argumentet mot att utvidga talerätten har ofta varit att inget barn ska mista rätten till sin far.
Det förslag som vi reservanter lagt fram syftar emellertid inte till att rasera några pappa-barn-relationer. Skälet till att vi vill se över och utvidga talerätten är att man ska undersöka och utröna hur faderskap kan fastställas när det finns tvivel och starka skäl att tro att den uppdykande arvingen inte är ett biologiskt barn till den avlidne.
Hur dagens faderskap fastställs får konsekvenser för arvingarna. Det finns en hel del att säga om detta. Att det kan ske på sannolika skäl innebär att där finns en stor osäkerhetsfaktor. Det kan också ske genom faderskapspresumtion, som är väldig vanligt, och det kan ske under faderskapsbekräftelse. Återigen vill jag understryka att syftet inte är att rasera någon pappa-barn-relation, en relation där barnet växer upp med någon som de betraktar som sin pappa, utan det handlar om att sätta fokus på de barn som är okända. I dag finns DNA-teknik att tillgå, vilket ju inte fanns för 30-40 år sedan. Därmed skulle man kunna undanröja just sannolikhetsbedömningarna liksom en del bedömningar som ansetts vara tillfredsställande.
Med detta vill jag från vår sida yrka bifall till reservation 5.
Jag vill från Centerns sida också yrka bifall till reservation 3 under punkt 2 som gäller god man för ensamkommande barn. När propositionen lades fram i riksdagen hade Centerpartiet en motion i detta ärende. Andemeningen är densamma som övriga reservanters. Vi hade föreslagit att en god man ska utses omedelbart. Här diskuterar vi om det ska vara snarast möjligt, inom 24 timmar eller omedelbart. Vi ligger väldigt nära varandra. Jag vill dock säga att om man fastställer att det ska ske inom 24 timmar ger man därmed en signal till kommunerna från riksdagen och från oss beslutsfattare om att ha beredskap inför de barn som kan komma.
Jag vill även säga några ord angående godmanskap. Jag har läst motionerna till detta betänkande och tycker att det finns många bra förslag i dessa. Vi vet alla att utredningen blev klar i december 2004, och den har därefter varit ute på remiss. Det är synd att regeringen inte kunnat komma med något förslag under våren utan aviserar att det kommer först 2007.
Att vara god man och förvaltare är ett mycket speciellt uppdrag. De som åtar sig detta ska fungera på många olika sätt, både som jurister, ekonomer och kuratorer. De ska dessutom ha social kompetens. Att vara god man och förvaltare tycker jag är ett fint uppdrag, men det finns också vissa ställen och vissa delar som inte fungerar så bra. Som lagstiftare har vi en skyldighet att åtgärda detta i syfte att skydda huvudmannen. Jag tänker på den ekonomiska situationen för den som finns i gränszonen och passerar de två basbeloppen. Detta urgröper ekonomin för huvudmannen. Detsamma gäller den som råkar ut för något som innebär att man lider ekonomisk skada.
Vi måste dessutom se på detta utifrån den gode mannens perspektiv, när han eller hon får förändrade livsförhållanden, kanske genom att mista en anhörig eller bli sjuk. Den personen måste kunna bli befriad från uppdraget. Då får det inte från överförmyndarens sida heta att god man själv ska skaffa en ersättare, vilket framförts och redovisats i radioprogrammet Efter 3. Jag tycker att det är jätteviktigt att detta åtgärdas.
Man måste dessutom ta större ansvar för de överförmyndare som inte fungerat eftersom de i sin tur ska granska gode män, förvaltare och också förmyndarskap. Det har i medier och olika program framkommit att det brustit i överförmyndarskapet. Förhoppningsvis ska alla dessa brister kunna åtgärdas i samband med det förslag som regeringen aviserat att de kommer att lägga fram.
Vi står bakom övriga ställningstaganden i detta betänkande.