Fru talman! När Tasso Stafilidis läser protokollet i morgon och analyserar sitt eget inlägg nu kommer han att se att det är solklart att man utgår ifrån ett vuxenperspektiv.
Tanken är väl inte att vi ska lagstifta utifrån hur människor lever. Vi vet mycket väl att den här omvärlden och de här uppfattningarna finns, men det innebär fortfarande inte att vi, när vi ser på barnets bästa, vill tala om att samhället ska hjälpa till så att det blir barn som aldrig får en chans att växa upp med sin pappa.
Pappan är viktig i varje barns liv, det är vår övertygelse, och samhället ska medverka till att pappan också får vara viktig för varje barn. Det gör vi när vi ser på översynen av vårdnadsregler och annat. Då tittar vi på hur barnet ska ha kontakt med sin pappa, hur vi ska ge möjligheter för barnet att få träffa sin pappa när föräldrarna går skilda vägar.
Det är ni som reducerar bort barnets egen rättighet. Barnet har rättigheter till en pappa och en mamma medan ni talar om att vuxna människor har rätt att fixa de barn de vill. Men det handlar inte om det. Lagstiftaren ska se till hur vi önskar att samhället ska vara, och då ska barnets behov sättas i första rummet. Det är därför vi säger nej till detta. Det måste man göra. Det måste finnas motkrafter när vi får en lagstyrning som inte stämmer överens med de behov som finns.