Herr talman! Det är riktigt att vi hade ett miljömålsråd tidigare. En av bristerna med detta var att det inte hade en politisk koppling. Man tog fram seriösa och bra förslag och underlag. Men det som saknades i det tidigare upplägget var ett forum för någon form av politiska samtal för att bryta de riktigt svåra frågorna. Den rollen fyller Miljömålsberedningen i systemet. Förhoppningen är att myndigheterna utifrån sina respektive uppdrag ska klara det som miljömålsrådet tidigare gjorde, alltså att lämna förslag inom sina respektive områden utifrån de uppdrag som de har från regeringen i regleringsbrev och så vidare.
När det gäller de uppdrag som Miljömålsberedningen tar sig an var vårt första uppdrag snarare en formfråga, nämligen att ta fram en så kallad utredningsplan. När beredningen var tillsatt skulle man fundera på följande: Vad är de största utmaningarna av dessa 16 mål? På vilka områden behöver vi göra politiska överväganden och avvägningar? Då kom vi fram till att just de saker som vi har jobbat med, som vi jobbar med nu och som ligger framför oss gäller vatten, kemikalier och markanvändning. Det var det som vi i politisk enighet sade är de tuffaste utmaningarna som vi behöver sätta och ned och seriöst fundera närmare på.
Men jag utesluter inte att det inom en snar framtid är läge för Miljömålsberedningen att fundera på vad som är nästa tag när vi nu har jobbat ett tag med dessa uppdrag, till exempel kemikaliebetänkandet. Finns det anledning att till exempel titta på nya stora uppdrag för att ta detta arbete vidare? Vårt uppdrag som beredning löper faktiskt hela vägen fram till 2020 även om kanske varken Helena Leander eller jag kommer att sitta med i beredningen fram till dess.