Herr talman! Irene Oskarsson gav inget konkret svar på min ganska konkreta fråga, nämligen om det ska vara ett obligatoriskt samråd inför varje slutavverkning av skog i Sverige. Som jag sade tillämpar många skogsbolag redan detta tillvägagångssätt, och det kan säkert vara flera av de där samfunden och privatpersonerna som Irene Oskarsson hänvisar till som också gör det. Men varför då inte lyfta upp det till norm?
Jag noterade att när Irene Oskarsson höll sitt anförande om värdet av skogen - hon pratade om biomassa, timmer, virke och sådana saker - nämnde hon inte turismen. Turismen är en av våra snabbast växande sektorer i Sverige, och den omsätter mer än 200 miljarder kronor varje år. Naturturismen är en av de bärande delarna där. Enligt alla prognoser är det just naturturismen i glesbygden i norra Sverige som kommer att växa snabbast. Då är det viktigt att vi har en fin och välskött skog kvar. Därför tror jag att det behövs en mer ansvarsfull skogspolitik i dag än den som förs från regeringen, som heter frihet under ansvar och som i praktiken innebär att man lägger allt ansvar på skogsägarna.
Jag tror också gott om väldigt många skogsägare i Sverige, men kom ihåg att i den här branschen finns också stora bolag som är ekonomiskt pressade och behöver tjäna pengar, och då är det bästa sättet för att garantera miljöhänsynen och de sociala värdena i skogen att vi sätter en hög ribba från riksdagen. Det är det som jag saknar i regeringens politik. Men ge mig ett konkret svar på frågan om samrådet.